Vanguard News Network
VNN Media
VNN Digital Library
VNN Reader Mail
VNN Broadcasts


Go Back   Vanguard News Network Forum > News & Discussion > Uncensored Europe +
Donate Register Multimedia Blogs Search Today's Posts Mark Forums Read Login

 
Thread Display Modes Share
Old August 14th, 2013 #1
Solskeniskyn
Senior Member
 
Join Date: Jun 2012
Posts: 1,424
Default Svensk intevju om Balkankrigen med en serbisk nationalist & Google-translated Swedish interview on the Balkan-wars

Balkan: ett mångkulturellt föredöme?



Ursprungligen publicerad på www.realisten.se

Här nedan följer en längre och matnyttig intervju med en serbiske nationalist som ger sin syn på kriget i Jugoslavien, de etniska konflikterna, dess konsekvenser och dess efterdyningar. Följande intervju är särskilt intressant då vad som hände i Srebrenica allt mer på senare tid har lyfts fram som ett nytt skuldankare för vita nationalister att bära. Därför kan det vara läge att bena ut vad som egentligen hände, och fråga sig själv om konflikten i själva verket inte symboliserar och på ett väldigt blodigt och obehagligt sätt också exemplifierar varför den påtvingade mångkulturen och idén om att tvinga ihop vitt skilda etniska och religiösa grupperingar är så destruktiv och skadlig till sin natur.

Kan du börja med att berätta lite om dig själv?

Jag kommer ursprungligen från norra Serbien, och min mors familj härstammar från västra Slavonien som är i dagens Kroatien, med rötter även i västra Bosnien, och min faders familj från norra Serbien, nära den ungerska gränsen.

Jag växte upp i Belgrad, den serbiska huvudstaden, som en helt vanlig kille, men kom att redan från en ung ålder instinktivt hysa en stark raslig medvetenhet, särskilt då det kom till zigenare, mellan vilka relationerna alltid varit mycket spända, men även albanerna och bosniakerna (Bosnien-muslimerna), som jag uppfattade som väldigt annorlunda och med helt andra värderingar och en annan syn på världen.

Krigen i forna Jugoslavien började när jag var 17 år gammal och fortfarande gick i högskolan (motsvarande gymnasiet), så mycket tidigt började jag se saker som fick mig att börja ifrågasätta all den propaganda som kommunistregimen hade proppat mitt unga huvud fullt med, som den upphöjda ”broderskapen” och ”enigheten”. Och då saker och ting snabbt började försämras, och alla de etniska spänningarna som legat där under ytan så sakta började bubbla upp, så eroderades också de sista illusionerna jag hyste om att det skulle vara möjligt att hålla samman detta mångkulturella bygge, och jag kom till den insikten att ett samhälle bara kan hållas samman och bäras upp framgångsrikt av ett enat folk, och att separata nationalstater, alternativt separata konstitutiva regioner som i vårt specifika fall – separata levnadsrum – separation – var den enda egentliga och hållbara lösningen.

Tjänstgjorde du själv?

Ja, jag var stationerad kring Sarajevo, den nuvarande Bosniska huvudstaden, under 1994 och 1995, vilken är belägrad i nordöst. Jag var också iväg en session i västra Bosnien. Under Kosovokonflikten var jag senare tre månader i Podujevo och en runda i Pristina. Bosnien var lite annorlunda jämfört med Kosovo eftersom vi i den förra hade etablerade frontlinjer, medan du i Kosovo var mitt bland den albanska befolkningen i stort sett hela tiden, och frontlinjen i den meningen var ”överallt”, och du kunde aldrig riktigt vara säkert utan behövde ständigt vara på din vakt. Den perioden med den ständigt överhängande osäkerheten var för mig den allra värsta. Jag lärde känna många landsmän som kom till att stryka med i enkla, fega bakhåll.

Hur minns du tillbaka på den tiden?

Det är klyschigt, men det tål faktiskt att upprepas: krig är inte glamoröst på något som helst sätt. Alls. Det är en kombination av mestadels långa perioder av tristess – särskilt om frontlinjerna har stabiliserats för en stund – kyla, hunger, sömnlöshet, depression, osv, och korta perioder av intensivt kaos och adrenalinpåslag med våld, blod och död. Men med det sagt, så inser jag att det är en del av livet, ett nödvändigt ont i vissa fall, men med betoning på nödvändigt och ont. Det är möjligtvis njutbart för psykopater och muslimska fanatiker, men om du är en normal funtat person, så är det det inte.



Men om vi då backar tillbaka klockan lite, till slutet av 80- då Jugoslavien börjar spricka i sömmarna tillsammans med Sovjetunionen och stora förändringar låg i luften. Hur var den allmänna stämningen? Vilka förväntningar hade du personligen gällande vad som komma skulle i regionen? Var situationen mycket spänd mellan serber och muslimer?

Då det gäller de serbisk-muslimska relationer i Bosnien före kriget, så varierade det beroende på vilket område du rörde dig i. Generellt var väl stämningen något så när dräglig, åtminstone i storstäderna, såsom den tidigare multietniska huvudstaden Sarajevo under, som nu är i praktiken rensad och uteslutande muslimsk. De anti-nationalistiska jugoslaviska kommunistiska idéerna hade lyckats ta tag sig lite mer i städerna, även om man i stort höll sig till sina egna, jämfört med hur det såg ut på landsbygden där folk var mer religiösa och traditionellt bundna, och muslimerna mycket mer radikaliserade. Serbiska och muslimska byar var separerade, med stor ömsesidig misstänksamhet, och detta måste förstås i sitt historiska sammanhang, som sträcker sig tillbaka århundraden – ja över ett årtusende – då serberna ofta kämpat och blivit massakrerade av ottomanerna – turkarna – innan de till slut kom till att driva dem på porten.

Min egna sinnesstämning som en ung grabb då saker började falla samman var en av rädsla, eftersom jag hade en känsla av att det inte skulle bli någon sansad splittring, då vår region alltid varit mer instabil och polariserad, både religiöst, kulturellt men framförallt etniskt. Men jag trodde fortfarande inte att den skulle behöva bli så blodig som den senare skulle visa sig bli, och det hade den ju heller aldrig blivit, om det inte vore för de illsinta yttre krafter som lade sig i och förstörde alla möjligheter och ansträngningar till en fredlig lösning.

Jag tror att vi gör bäst i att ta ett steg tillbaka och ge läsarna lite historia och sammanhang. Vad kan du berätta om det artificiella landbygge som var Jugoslavien?

Den första Jugoslaviska staten bildades 1918 som en monarki, av tre konstitutiva södra Slaviska områdena Serbien, Slovenien och Kroatien. Serberna var de enda av de tre som redan hade statsbildning, då Slovenien och Kroatien hade varit en del av det österrikisk-ungerska imperiet. Serbien hade inte egentligen behöver göra detta, de hade valet av vistas oberoende, men offrade sin suveränitet för detta multinationella projekt under den smått överoptimistiska visionen om att ”förena alla sydslaviska folken”. I mitt tycke, och för områdets och Serbiens utveckling, så var det ett stort misstag.

Hur som helst så varade denna första Jugoslaviska skapelse, som var en monarki, på papperet fram till 1941, då Tyskland invaderade, efter att det då tungt brittiskinfiltrerade styret hade upprepade gånger tillbakavisat de erbjudna tyska villkoren.

Efter några blodiga år av stridigheter i regionen, så återuppstod Jugoslavien 1945 efter kriget, då i kommunistisk kostym, och den som tillskansat sig ledarpositionen denna gång var Josip Broz Tito – kort ”Tito” – som senare kom till att leda landet i dryga 3 ½ decennium fram till sin död 1980.

Det var kommunisterna som utarbetade de artificiella gränsdragningarna i Jugoslavien, som senare i modern tid efter sönderfallet skulle komma till att bli en källa till sådana blodiga konflikter. Dessa interna administrativa dragningar var i stort sett lika godtyckliga som de i tidigare kolonial-Afrika ,då de tog väldigt liten hänsyn till dess historia och dess befolkning, så i den meningen var det ganska ironiskt att se hur det hycklande väst först deklarerade att de minsann ALDRIG skulle acceptera att dessa gränser överskreds, bara för att senare göra en kovändning och inte bara godkänna utan militärt understödja det, då det nalkades omdragningar som skulle göras på bekostnad av serberna, både i fallet med Bosnien och senare Kosovo. Tito var också den som påbörjade processen att överföra den historiskt serbiska provinsen Kosovo till albanerna, och han gav dem till och med villkorlig autonom status 1974. Detta var en del av en medveten plan, där han starkt uppmuntrade utomstående albansk migration till Kosovo, medan han samtidigt å andra sidan uppmuntrade Kosovo-serberna att lämna provinsen. De gavs också fördelar av den jugoslaviska staten, fick extra incitament till att skaffa större familjer på statlig bekostnad, fri utbildning, hälsovård, privilegierade statliga jobb, osv. Jugoslavien, Kosovo i synnerhet, var som ett paradis på jorden för albaner under denna tid, framförallt då man jämförde med förhållandena i Albanien där despoten Hodza då styrde över den mest isolerade, miserabla kommunistiska avskrädeshögen på detta klot.

Detta eskalerade under framförallt 60- och 70-talet, och denna utveckling skulle komma till att fortsätta fram till Titos död. Och då dessa muslimska albaner väl etablerat ett maktcentrum, och blivit serverade med de fördelaktiga politiska förutsättningar, så började de styra och agera utifrån allt mer etniskt särskilda linjer, efter etniskt diskriminerande lagliga och moraliska principer, vilket gjorde att livet för de lokala serberna blev allt mer odrägligt, och riskfyllt, då de under de allra mest godtyckliga former riskerade att rånas, misshandlas, våldtas av albaner, samtidigt som de albanska kommunistiska tjänstemännen i stort såg mellan fingrarna.

Så, när väl maktbalansen skiftat, och albanerna i det här fallet artificiellt givits tillgång till spakarna, så flög genast allt drömskt utopiskt tal om en ”enad jugoslavisk nation” och ”broderskap” ut genom fönstret, och det klanmässiga etniska rättesnöret härskade än en gång?

Precis så. Sedan var det ju som redan nämnt sanktionerat från centralt håll under decennier, med det outtalade målet att etniskt rensa området på serber, vilket i talande stund tragiskt nog är att betrakta som ett i stort sett fullbordat faktum.

Hur reagerade serberna i gemen på det här?

Med ilska och med försök till motstånd med de politiska medlen de hade till buds , men det var få utanför Kosovo-provinsen som fattade vad det var frågan om. Landet så slutet, och den nödvändiga informationen och perspektivet för att kunna forma sig en rättvis bild av vad som pågick gavs aldrig i den mediala bevakningen, och var inte överhuvudtaget tillåtet i det hårt hållna politiska samtalet. Man ska komma ihåg att det här var långt, långt före internet och den fria informationens tidsålder, och att den statliga pressen var totalt kontrollerad, med en tydlig agenda av att nedspela alla etniska splittringar och framförallt all tillstymmelse till serbisk nationalism, vilket sågs som det största potentiella hotet. Lite som “Pravda” I Ryssland, och liknande det du ser idag, med andra ord, både här i Serbien och i västvärlden i stort, men med mycket större och mer långtgående befogenheter. Om ni tycker att det är svårt att slå sig igenom och nå fram till era indoktrinerade landsmän idag, med dagens alla oändliga kommunikationsmöjligheter, så kan du ju föreställa dig hur det var på den tiden.

Det du beskriver här tycker jag belyser den inneboende problematiken med den påtvingade ideologiska konstruktionen som är mångkulturalismen: det kanske låter bra och sympatisk på papper (även om också det i sig verkligen tål att diskuteras) men det överensstämmer helt enkelt inte med verkligheten eller med den mänskliga naturen. Och de som bekänner sig till dessa egalitära drömska principer, och lovordar ”tolerans” och ”mångfald” i anti-nationalistisk bemärkelse, vilket alltid uteslutande är vi vita människor och vita nationer, sidar i praktiken istället mot sig själv, sitt eget folk, sin egen familj, sina egna barn och framtida generationer – sina egna intressen – eftersom de enklare, mindre toleranta, mer etniskt orienterade grupperna alltid bara drar plump nytta av detta naiva vita flummeri för att avancera och främja sina egna intressen. Och när maktpendeln sedan har svängt över, som i fallet med Kosovo, så ser vi inte alls samma tendens att den nya majoritetsgruppen skulle plocka fram silkesvantarna och själva börja värna om minoriteter, utan snarare istället en upptrappning av våldet ,då man nu har ytterligare resurser till sitt förfogande att kunna hävda sig. Och detta bekräftas också var dag av erfarenheterna i hela det multikulturella väst.


Visst är det så. Och för att igen återknyta till Balkan, och till de som i väst som säger nationalism och att allt tal om etnicitet är ont och en källa till hat och elände: Varför stödde då dessa anti-nationalistiska, liberala, ”upplysta” västerlänningarna just det i vår region, genom att ge politiskt, ekonomiskt, medialt och militärt stöd till dess mest extrema förespråkare? Enkelt uttryck så kunde de bosniska och albanska muslimerna inte göra någonting fel eftersom de var de officiellt utnämnda offren. Kroaterna i sin tur var någonstans mellan offer och förövare, beroende på vilka de bråkade med: när striderna stod emot serberna presenterades de som offer de med, men när de bosniska kroaterna istället stred mot bosniakerna i vissa regioner så kallades och framställdes de istället som ”de onda angriparna”.

Ja, detta är ett bekant fenomen, med en förvriden inre hierarki som ofta kan te sig väldigt komplicerad och förvirrande, speciellt i nutid, där det i ett land som Sverige (tyvärr) tar sig riktigt extrema och farsartade former. Somalier, araber, kurder, asiater, zigenare, judar, muslimer, extrema feminister, homosexuella, transsexuella, etc, etc, i en enda stor mix, inte sällan med intressen och åsikter som står i direkt motsatsförhållanden till varandra, alla inom ett regnbågskollektiv konkurrerar om att ta sig till toppen av offer- och ”diskriminerings”-pyramiden och att tillskansa sig de resurser, anslag och positioner som finns, och där den enda riktiga gemensamma nämnaren att de vill se vita etniska svenskarna, som helt och hållet byggt upp landet och dess institutioner, och fortfarande, visserligen med allt större svårigheter, håller det flytande, politiskt och moraliskt plockade isär och förpassade längst ner i hierarkin, i egenskap av upplevda vita privilegierade förtryckare.


Hah! Ja, men bara för att understryka den punkten: Serberna var i själva verket de minst etnocentriska och nationalistiska av alla de fd jugoslaviska folken, och många anammade faktiskt helt och hållet naivt och dumdristigt den multikulturella Jugoslaviska-identitetet som sin nationalitet vände sin serbiskhet ryggen, allt för den drömska ”broderskapen” och ”enigheten”. Det fanns ett talesätt som löd: ”ett svagt Serbien är lika med ett starkt Jugoslavien”.

Eller med andra ord: en svag Serbiskhet lägger grunden för ett starkt mångkulturellt Jugoslavien.

Det vill säga samma tvingade princip som präglas ut även i Sverige (och stora delar av väst) idag: en svag svenskhet och en svag vit etnisk och nationell identitet lägger grunden för ett ”tolerant” mångkulturellt samhälle. Ja, tills dess att dessa nya artificiellt framcurlade grupperingarna själva växt sig starka nog att i sin tur kunna hävda sina egna specifika intressen. Och det är en fas vi allt mer börjar röra oss in i Sverige för närvarande. Men nog om det. Vi lämnar det här sidospåret och låter dig återuppta där du slutade. Tito har just dött…?


Ja, 1980, och efter ytterligare några år av eskalerande problem så börjar påtryckningarna från den serbiska allmänheten om att försöka göra något åt den allt mer outhärdliga situationen bära frukt, och man inledde ansträngningar från centralt federalt håll i Belgrad, vilka den då stigande stjärnan på politikerhimlen Slobodan Milosevic var delaktig i, att återställa ordningen i området och tygla denna dysfunktionella autonomi och det parallellsamhälle som hade växt fram.

Spänningarna var stora både i regionen och i sovjet i öst, och stora förändringar och förväntningar låg i luften. Denna period alla dessa konkurrerande aktörer, intressen och agendor är en källa till stor förvirring hos många utomstående, mig inkluderad, så jag vill be dig om att först försöka ge oss en överblick avseende vilka som strävade efter vad, och varför, för att sedan försöker vägleda oss genom den.


Visst. Vi hade slovenerna som eftersträvade suveränitet längst till norr väst; kroaterna som ville ha en egen stat i nordväst (delvis inkluderande områden som var till majoriteten serbiskt befolkade); de bosniska muslimerna, som backades upp av den islamiska världen, som vill ha en islamistisk stat i Bosnien; albanerna, vilka som redan nämnts mestadels befolkade regionen Kosovo i söder, med ambitioner att så såmingom kunna införsluta området i ”Storalbanien”; ”makedonierna”, en falsk etnicitet skapad av Titos kommunister för att pressa Grekland, ett mismasch av albaner, slaver, greker, turkar och zigenare, som ville ha självständighet i ett litet område i södra Serbien, söder om Kosovo. Och naturligtvis, slutligen, serberna, den jugoslaviska centralmakten som förfogande över armén, med socialistledaren Slobodan Milosevic vid makten, som ville hålla det mycket komplexa området tillsammans ekonomiskt men tillåta regionalt etniskt självstyre, och undvika våldsamma försök till förhastade och tvingade utbrytningar som i sin tur skulle splittra regionen och innesluta serbiskt eller av andra bebodda områden under ett fientligt styre.

Och hur utspelade det sig?

Sloveniens självständighetsförklaring kom först, den 25 juni 1991, och var den i särklass minst komplicerade och smärtfriaste utbrytningen (”tiodagarskriget”), då de områden de gjorde anspråk på i stort sett var etniskt homogent befolkade av slovener utan några större oklarheter. Etnisk homogenitet är inte bara bra för det egna landets utveckling, utan även då det kommer till ärliga och rationella gränsdragningar och kompromisser, skulle man kunna säga.

Därefter den kroatiska deklarationen, officiellt på samma dag, på vilken det skulle följa stridigheter serberna och kroaterna emellan, kretsandes kring de serbiskdominerade områden som de ville inkludera i Kroatien. Dessa stridigheter av varierande men generellt lägre intensitet skulle löpa parallellt med de som snart skulle komma att bryta ut i Bosnien, och skulle få sitt slut samtidigt genom samma fredsförhandling.

Kan du berätta om den serbiska kroatiska delningen och den historiska fientligheten? Med tanke på förutsättningarna och den pressade situationen i regionen, så förefaller det konstigt att två kristna och vad som ser ut att vara likartade kulturer och etniskt broderliga folk fortfarande är så fientligt inställda till varandra?

Den serbiska-kroatiska konflikten är gammal som spår tillbaka till en religiös splittring, som härleder tillbaka till kampen mellan Konstantinopel och Rom (serbisk-orthodoxa och kroatisk-katolska), men vi är precis som du antyder egentligen brödrafolk. Historien är alldeles för omfattande för att ens våga sig på någon slags summering, och jag som icketroende med en minst sagt skeptisk inställning till det kristna inflytandet, både i dåtid och nutid, finner det kvarlevande och till stor del religiöst grundade gamla agget folken emellan otroligt tröttsamt. Om vi inte kan leva tillsammans och umgås som två relativt likartade sydslaviska folk som talar samma språk, så borde vi ju åtminstone klara av att inte bråka med varandra, och förmå sluta upp kring de mest väsentliga frågorna. För allt smågnabbande och prestigesökande är passé vid detta kritiska skede där vi är under hård press som vita i regionen, i Europa och i västvärlden i stort. Det är en tvist mellan europeiska brödrafolk liknande den mellan tyskarna och polackerna, som vi har sett alldeles för många av genom historien. Det vi borde fokusera är de krympande serbiska och kroatiska demografiska talen, och det växande bosniska, albanska, zigenska antalet och inflytandet i regionen.

Jag ska försöka hålla dessa sidospår korta, eftersom vi har mycket att försöka hinna med och täcka in, men jag måste verkligen tillägga att jag personligen inte tål blind chauvinism och hat mellan europeiska folk, särskilt inte i dessa tider. Jag betraktar det som fullständigt oacceptabelt. Vi lever inte på 1800- eller 1900-talet längre, där så många av de katastrofala misstagen som vi nu får äta upp var gjorda, och det är något som många av våra folk fortfarande inte greppat, tyvärr.

Många av dina svenska läsare kanske tolkar denna intervju i den andan: samma gamla tröttsamma Balkan-tjafs de hört 100 gånger förut, i det här fallet serbiskt självrättfärdigande, serbiskt rationaliserande och serbiska subjektiva tolkningar av en hård konflikt, där alla betedde sig vidrigt i omgångar, och där ingen egentligen har rätt att påstå att den var bättre än den andra. Och om de nu gör det, skulle det visserligen vara ett steg i rätt riktning jämfört med den västerländska mediabilden, i vilken de ”chauvinistiska, expansiva, Srebernica-folkmördande” serberna utmålades som bovarna, men de skulle fortfarande missa den huvudsakliga poängen.

För det som hände på Balkan fortfarande ÄR i allra högsta grad relevant och viktigt för att i sin tur kunna förstå och korrekt tolka det som händer idag, vilket är anledningen till att jag överhuvudtaget gick med på att spendera min tid på att göra den här intervjun. Visst, att få möjlighet att bemöta de mest upprörande lögner och balansera upp bilden av Serbien i kriget, och att faktiskt presentera vår sida av konflikten som visar att vi i grunden hade rätten på vår sida, eller kanske ännu bättre uttryckt: att den muslimska bosniska-albanska-US-Nato axeln inte hade det, och att de bär den störst skulden till att ha orsakat detta krig, är givande för mig som serbisk nationalist, men ärligt talat: min nationella fåfänga och värnade om den ”serbiska äran” är inte så viktig i detta skede – om folk trots allt väljer att tro på lögnerna så här 20 år efter så får de väl göra det – men eftersom konflikten och skeendet är en del av en större bild, så är det viktigt att varje europeisk och vit nationalist åtminstone ges en ärlig chans att tillgå informationen.

Det är mycket intressant att ta del av ditt perspektiv.
Vad hände sedan?


Därefter var det ”Makedoniens” tur att förklara sig självständiga, vilket gick ganska smärtfritt, då regionen alltid legat avskiljd från resten av Jugoslavien, med ett bergområde som utgör en naturlig gräns och naturligt egentligen hör samman med Grekland. Det är numera en urfattig bananrepublik allierad med Turkiet, som följer i deras ledband och hetsar och provocerar sina grekiska grannar i söder. Det enda som är roligt och värt att nämna om den där deprimerande landsplätten är att de har ett enormt Alexander-den-store-komplex, och bygger hela sin falska självbild på att ha anor tillbaka till den stortiden.

Och så Bosnien. Vad var det som utlöste stridigheterna? Vad handlade konflikten egentligen om?

Enligt den gamla jugoslaviska konstitutionen var Bosnien en federal republik inom Jugoslavien som hade tre officiellt erkända konstitutiva folk, likt Schweiz – där de italienskspråkiga, tyska och franska alla lika utan två att kunna gå samman och rösta över den tredje. Serberna utgjorde drygt 30% av befolkningen år 1991, kroaterna ~17% och Bosnierna ~43% (resterande småprocenten var albaner och andra minoriteter). Alla större beslut, såsom en konstitutionell statlig ombildning, hade varit tvungen att genomföras med konsensus av alla tre grupper. Så om till exempel bosniakerna och kroaterna ville bryta sig loss från Jugoslavien och regionen, var de fria att göra det, men de kunde inte ta sig rätten att göra det och ta med sig de bosniska serberna, som också var konstitutiva medborgare. Ytterligare ett ”problem” var att de Bosniska territorierna, enligt de faktiska lagfartsbevisen, ägdes till 70% av serber, på grund av det faktum att bosniakerna, även om de var fler än oss, alltid historiskt främst varit koncentrerade till de större städerna. Detta går att återknyta ända tillbaka till den osmanska ockupationen, där turkarna kontrollerade städerna, men inte så mycket landsbygden, för att de var så svårkontrollerade och motståndet från serberna där var så starkt.

Och det tål att understrykas: det så kallade ”landet” Bosnien-Hercegovina hade alltid endast varit en geografisk enhet, en region, aldrig en stat med internationellt erkända gränser, fram tills dess att FN / västmakterna erkände deras illegitima utbrytning, vilket blev startskottet för de riktigt storskaliga stridigheterna.

Kriget kunde lätt ha undvikits i Bosnien, det är detta man måste ha klart för sig, och det såg länge ut som att man också skulle lyckas få till en godtagbar kompromiss för alla, då i Februari ’92, på en fredskonferens i Lissabon, Bosnien-serberna, kroaterna och bosniakerna hade samlats och kommit överens om ett bilda en förbundsrepublik i Bosnien som skulle vara fredligt indelad i tre etniska separata områden. Europeiska förhandlare stod bakom denna deal, som innebar att Bosnien skulle förklaras till en självständig stat för första gången, men där Bosniens kroater och serber, som tillsammans ugjorde en majoritet, samtyckte till separationen och i sin tur också skulle garanterats sin frihet. Det lät väl som en osedvanligt vettig lösning för alla parter? Nej, se, inte för amerikanerna skulle det visa sig, och den judiske Jugoslavien-ambassören Warren Zimmerman, som skulle komma till att spela en nyckelroll. De hade nämligen andra planer.

Istället, i slutet av mars, alltså bara knappt en månad sedan det preliminära Lissabon-avtalet godkänts och förhoppningarna var stora på att det ändå skulle kunna gå att lösa på fredlig, så ogiltigförklarade den muslimska bosniska ledaren Alija Izetbegovic plötsligt den lösning som han tidigare skrivit under på, efter det att den judisk amerikanska ambassadören övertygat honom om att USA i hemlighet egentligen favoriserade en centraliserad enhetsstat, Bosnien-Hercegovina, och att de skulle garantera bosniakerna en god uppbackning i händelse av konflikt. På detta vis kastades den i stort sätt redan färdigförhandlade fredsuppgörelsen, som skulle ha avvärjt ett inbördeskrig i Bosnien bort, bort på det mest vårdlösaste och cyniska sätt.

Och den 4 april 1992, bara ett par dagar senare, tog ordförandeskapet i den ”Socialistiska republiken Bosnien och Hercegovina”, utan serbiska representanter deltagande, beslut om att mobilisera de territoriella försvarets soldater och poliser. Samma dag deklarerade EG – den Europeiska Gemenskapen – vars uppdrag nu bakats in och är motsvarande EU – att de också slopade Lissabon-avtalet, för att två dagar senare, den 6:e april, fullborda kovändningen med att erkänna Bosnien som självständigt under den islamiska extremistens Izetbegovic ledarskap. Detta följdes av USA:s redan inräknade röst dagen därpå, och dolken var då slutligen inkörd till handtaget i ryggen på Serberna, och det halvsekel-långa försöket att sakta bygga upp ett minimum av ömsesidig respekt som skulle göra det möjligt för alla att verka i regionen tillsammans fredligt och på någorlunda god fot, sköljdes bort i ett svep, och det storskaliga kriget bröt ut.

Frågan är: enligt vilken sjuk logik kunde bosniakerna anses ha rätten att kontrollera HELA Bosnien för sig själva? I ett land där de inte utgör en majoritet och där de historiskt inte har besittningsrätt? Serberna vill till denna dag inte ens ha hela Bosnien, eller alla landområden som olagligen blev stulna från dem, utan bara den reducerade del som kallas ”Republika Srpska”, som endast utgör ca 47% av dagens Bosnien. Detta dessutom under ledning av denne Alija Izetbagovic, en ökänd islamist och tidigare författare till den ”Islamiska deklarationen”, skriven 1970, som förkunnade att samexistens och fred mellan den islamiska religionen och icke islamiska sociala och politiska institutioner inte är möjlig.

Serberna fann sig nu istället plötsligt under belägring i ett fientligt muslimskt dominerat land, som med internationellt stöd från både väst och hela den muslimska världen förklarat dem ogiltiga inte bara som en konstitutiv nation, utan indirekt som folk i deras eget land . Över 3 års blodig kamp skulle följa.
Planen från Izetbegovics sida var att koppla samman denna islamiska stat med den tungt muslimskt befolkade södra serbiska regionen ”Raska”, som då kunde skapa en korridor till det större albanska Kosovo genom att också tvinga ett par södra serbiska län att också inneslutas i Kosovo. Detta hade sedan länkats till Makedonien, vilket är över 40% muslimer, med Turkiet som den övergripande politiska/andliga militära beskyddaren.




Turkiet var inte det enda muslimska land som var intresserade av att blanda sig i konflikten, och som var villig att finansiera och skydda denna potentiella islamiska lydstat mitt i Sydeuropa, utan den backades upp av Saudiarabien och alla de sunnimuslimska Gulfstaterna, inklusive egyptiska Muslimska brödraskapet, som sedan länge aktivt redan stött muslimerna i Bosnien. Inte ens shiamuslimska Iran ville missa den här chansen att öka sitt inflytande i regionen, och gå miste om den symboliska muslimska internationella ”cred” som stod på spel, och bidrog även de med vapen och stöd till Izetbegovic muslimska regim, trots att den stöddes av Clinton och det hatade USA – ”den store satan – som i sin tur inte heller verkade särskilt besvärade av den ohederliga alliansen. Nej, de tillät glatt generösa leveranser av iranska vapen till Bosnien kriget igenom, främst genom staden Tuzlas flygplats, belägen i den nordöstra delen av landet, som var en av FN förklarad skyddad zon.

Så du ser: i vår region kan du ertappa de mest underliga sängkamrater i akten, och för första gången gjorde Iran temporär sak med både USA , de sunnistyrda, vanligtvis fientliga, Gulfstaterna och Al-qaida knutna jihadmiliser. Samma aktörer som Iran nu har emot sig då de försöker försvara och återigen stabilisera Syrien.

Vi siktar inte på någon fullständig redogörelse för kriget, då skulle vi behöva några böcker för att göra (lästips och dokumetärstips kommer i slutet av artikeln), så vi försöker att främst plocka fram ditt intressanta perspektiv och dina intressanta synpunkter – den mer ingående läsningen styr ju den intresserade läsaren enkelt upp på egen hand – men vi måste naturligtvis tala om en av de mest centrala händelserna på vilken hela diskursen kring kriget och oroligheterna på Balkan i allmänhet kommit kretsa kring, en utav de enskilt mest hypade historiska händelserna i modern tid: det påstådda folkmordet i Srebernica. Med tanke på dess helt avgörande politiska, men även propagandistiska värde, för att rättfärdiga och motivera den anti-serbiska dödsstöten. Vad har du att säga om det?

Väldigt mycket! Hah! Men först lite bakgrund: Srebrenica är en gammal bergsby, numera lilla stad, som ligger i östra Bosnien, huvudsakligen omgiven av serbiska byar. Så sent som 1948, hade den fortfarande en knapp serbisk majoritet. Under kommunismen så sjönk den serbiska andelen av befolkningen snabbt, medan den muslimska växte, så att den serberna andelen var nere på dryga 25% av stadens befolkning vid folkräkningen 1991, av totalt dryga 40 000 invånare, men de var fortfarande i stor majoritet i de omgivande byarna/städerna.

När kriget sedermera bröt ut 1992, så stod många av de allra hårdaste och blodigaste striderna mellan de serbiska och muslimska krafter i just östra Bosnien längs floden Drina, där många serbiska områden kring muslimska fästningar som just Srebrenica och närliggande Gorazde kom under hård attack, då de muslimska styrkorna försökte koppla dem samman med varandra, för att på så sätt kunna skapa sig ett kontinuerlig kompakt territorium där i östra Bosnien. Detta skulle i sin tur utgöra den bas från vilken de skulle kunna gå in i det tidigare nämnda ”Raska”-området i Serbien, för att på så sätt kunna strypa den viktigaste suppleantvägen till Bosnien-serberna och svälta dem ur kriget. Därefter skulle man kunna skapa den korridor som skulle sammanlänka Kosovo med Bosnien, Albanien och Makedonien, nämnd tidigare.

Det bör också noteras att en hel del av de muslimer som kämpade i BSA och plundrade de närliggande Bosnien-serbiska byarna hade sänt sina egna kvinnor och barn till Milosevics påstådda ”islamofobiska skräckvälde” i Serbien, så att de där skulle vara i säkerhet. Även många muslimer från Serbien lämnade sina familjer bakom sig och korsade in i Bosnien för att kämpa mot de bosniska serberna. Inte märkligt iofs, för stridigheterna var extremt blodiga, bortsett från det faktum att Serberna och den mycket mer ordnade, organiserade, traditionellt styrda, reguljära Serbiska armen inte attackerade byar och kvinnor och barn på måfå, såsom de i många fall autonoma, kringflackande muslimska grupperingarna gjorde.

Det var även ett ordentligt inflöde av samma typ av inhyrda jihadistiska-legosoldater som du nu ser halshugga civila i Syrien, som med Izetbegovics goda minne drog runt i mindre grupperingar och lemlästade civila serber och attackerade byar (som jag kommer återkomma till mer senare). Hur många de ditresta ”bosnien-mujahiddinerna” var till antalet vet ingen säkert, men ~2000-3000 är en siffra många tror ligger nära sanningen, och jag är benägen att hålla med.

Eftersom de serbiska styrkorna sträcktes mycket tunna, och inte hade i närheten av det manskap som muslimerna kunde sätta på marken, så hade de också väldiga svårigheter med att skydda varenda by, och detta utnyttjades av de muslimska krafterna – de lokala men även de utländska jihadistiska- som gick på blixträder mot serbiska byar, ofta plundrandes och slaktandes allting i sikte.

Men trots att den muslimska krigföringen var mycket blodig och hänsynslös, så var den inte särskilt framgångsrik rent militärt, och Bosnien-serberna gjorde sakta men säkert framsteg, avancerade, erövrade områden, förstärkte sina positioner, och den 16 april 1993, efter påtryckningar från USA och den muslimska världen, för att förhindra det förestående, från ett muslimskt perspektiv förödande, nederlaget i regionen, förklarades den muslimska enklaven Srebrenica till ytterligare en av FNs avmilitariserade ”säkrade zoner”. Området skulle fredas från ”…väpnat angrepp eller annan fientlig handling”, och vaktas av en liten skyddsstyrka från FN kallad UNPROFOR – United Nations Protection Forces. Bosniska serberna gick med på detta, men problemet var att det inte fanns några bestämmelser i resolutionen om en avväpning av den tungt beväpnade muslimska divisionen som var baserade i staden.

Innan vi fortsätter till upphällningen, så vill jag bara snabbt ge några exempel för att synliggöra den förstörelse muslimerna skapade, vilket världssamfundet än till denna dag ignorerar. Här har du listade några av de överfallna serbiska byar i området som jämnades med marken:

Osredak May, 92
Oparke 1 juni 92
Zagora 5 juli 92
Zalezje July 12th, ’92
Pajici och hrana 25 juli 92
Brezani juli 30, 92
Fakovici oktober, 92
Kravice januari 7, 93

Under de tre och ett halvt åren av stridigheter och muslimska vansinnes-attacker i områdena kring Srebrenica förlorade över 4000 serber, däribland kvinnor och barn, sina liv. Åtminstone 1000 av dessa mördades i räder av grupperingar EFTER det att Srebernica blivit förklarad till en ”säker” zon, och som opererade utifrån det område som skulle föreställa ”demilitariserat”. Detta nämndes aldrig i den västerländska nyhetsrapporteringen, och det nämns heller aldrig idag då violinerna börjar spela för det påstådda ”folkmordet”, för om dessa offer, och den situationen som faktiskt uppstod, tas i åtanke så spricker redan där den uppblåsta Srebernica-bubblan som en ballong, och många grupper, Nato inkluderad, som investerat det mesta av sina marker avseende trovärdighet och moraliskt kapital, skulle lämnas med byxorna nere.

Serberna tvingades således att underordna sig detta FN-beslut, och en i sanning Kafkaaktig situation uppstod: de muslimska styrkorna kunde då fortsatt gruppera sig och planera sina attacker i lugn och ro, för att sedan, i skydd av natten, blixtöverfalla serbiska byar och döda allt i sikte, och därefter retirera tillbaka till säkerhet i det av FN demilitariserade-området. Det som av åtminstone några uppriktigt välmenande men naiva länder i FN var tänkt att vara en zon där civila kunde freda sig, vilket i sig inte var en ond tanke, förvandlades istället till ett näste från vilket dessa bestialiska grupperingar kunde utföra vilka övergrepp de ville utan reprimander.

Och serbernas protester föll givetvis på döva öron. Vi gjorde oss även själva skyldiga till tveksamma val och visade prov på tvivelaktigt omdöme, då vi i vår iver att inte stöta oss med FN släppte igenom humanitära konvojer av mat och medicin till Srebrenica, i vilka det smugglades vapen och ammunition till den isolerade enklaven, som möjliggjorde att situationen kunde fortlöpa i över två år. De hårt ansträngda och utsträckta serbiska styrkorna hade som sagt behov av förstärkningar på andra platser, men var istället tvungna att ödsla dyrbar tid på denna bisarra katt och råtta-lek.

Men slutligen så var måttet råget, och i juli 95, till det hysteriska skriket av det plötsligt igen så samvetsgranna internationella samfundet, Belgrads (Milosevics) ogillande, och Natos hyttande finger, så intog den bosnienserbiska armén slutligen Srebrenica. Då de gjorde detta möttes de av 20 000 i huvudsak muslimska kvinnor, barn och gamla som lämnats kvar, och de garanterade och försörjde för evakueringen av alla som ville lämna staden. (Här är en videoupptagning från det) De flesta av männen, med så mycket serbiskt blod på sina händer, hade gett sig iväg, fullt beväpnade, för att försöka bryta igenom den serbiska inringningen, och för att så småningom kunna återansluta till de muslimska grupperingar bakom de serbiska linjerna.

Om de muslimska soldaterna nu var så rädda för att de inkommande, påstått bestialiska, Bosnien-serbiska trupperna skulle slakta dem – hur kunde de då lämna bakom sig sina kvinnor och barn? Sanningen är att de i själva verket mycket väl visste att serberna inte var några djur, att serberna till skillnad från dem inte hade autonoma slakttrupper som kunde bete sig hursomhelst, och att de inte hade några influgna jihadistiska-skuggrupperingar som kunde döda och lemlästa utan att något ansvar skulle utkrävas.

Om ni bara tar ett steg tillbaka som neutrala observatörer och ser på det Serbiska beteendet och förhållningssättet genom hela perioden. Är det verkligen sannolikt, då man tar i beaktning att de suttit och bitit sig i läppen och slitit sitt hår i frustration över att inte kunna hämnas och sätta stopp för de fräcka strövargängen, precis av den anledningen att de inte ville skada de känsliga diplomatiska relationerna, efter provokation på provokation på provokation, månad efter månad efter månad, plötsligt bara skulle få för sig att gå bärsärk och sedan döda ”8000 oskyldiga bosnier, främst pojkar och män”, i ett område under FNs uppsyn, samtidigt som kvinnorna och barnen eskorterades, under den påstådda förevändningen att de plötsligt fick för sig att staden skulle ”etniskt rensas”? Låter det logiskt? Låter det rimligt?



Nej, det som hände var att muslimerna, trots den Bosnien-serbiske överbefälhavaren Ratko Mladics upprepade uppmaningar om att kapitulera och att lägga ner sina vapen, hade bestämt sig för att försöka bryta sig igenom våra linjer. Striderna stod i skogarna kring vägen som gick mot det muslimska fästet i den tidigare nämnda fredade zonen kring staden Tuzla i Nordväst. Under några dagar av intensiva stridigheter, och några veckor av efterföljande lågintensivt sökande, så strök kring 1000 muslimer med. Delar av de personer som tillfångatogs avrättades på plats, olyckligtvis, då filmerna på några av dessa ögonbindelbepryddas sista sekunder vid livet filmades och kom att kavlas ut i internationell media och till att spela en central roll i det efterföljande propagandamaskineriet för att skapa myten om ”folkmordet i Srebernica”.

Jag säger ”olyckligtvis”, för det var verkligen otroligt dödats på det viset av Bosnien-serbiska soldater, fyllda av hat och vrede och hämndlusta efter att i många fall fått sina egna familjer mördade. Men jag kan ärligt medge att det inte är på grund av någon större sympati för ”offren”, även om det är fel även i krig och ska beivras, utan för att de inte förtjänade att dö denna falska martyrdöd efter allt det grymma de hade gjort. Det bästa hade varit om de ställts inför rätta och sedans slängts i en fängelsehåla för att aldrig mer se dagens ljus.

Och varje år sedan dess har de bosniska muslimerna fortsatt att lägga till nya namn på listan över ”massakerns offer”. Alla namn på muslimska soldater som dödades i strider kring enklaven före juli 95 sedan början av kriget 1992 är med på den, vilket är åtminstone 2000. Därtill människor som dog innan kriget överhuvudtaget startade. Därtill människor som övernaturligt har dött två eller tre gånger, då förteckningarna är gjorda från olika källor, och en persons namn ofta stod skrivet på olika listor och därför kom till att omnoteras och räknas 2, 3, 4, 5 gånger. Därtill från olika områden i Bosnien, därifrån människor fortfarande, än till denna dag, regelbundet förs till Srebrenica för återbegravningar, med medföljande mediajippo och krokodiltårar, som tjänar till att hålla propagandan och dödskulten levande och ”ständigt aktuell”. Även många bosniska muslimer som nu bosatt sig i västra Europa, inte minst i Sverige som jag vet har en stor bosnisk-muslimsk diaspora, har bokförts som döda. Även många av de oidentifierade ”muslimska” kroppar som hittats runt området har visat sig i själva verket serber, osv, osv, osv – ni förstår poängen, och ni förstår de riktigt sinnessjuka dimensioner som denna propagandaskapelse har tagit sig.



Bill Clinton framför ett Srebernica minnesmonument högtidligt hedrandes minnet av ett gäng fallna jihadmiliser.

Det kallas ofta ”det största folkmordet på europeisk mark sedan ”förintelsen”, och det är inte av en slump. Bortsett från den medföljande dödskulten och det anti-nationella, anti-vita symboliska värde man försöker slå an på, så har du även fler likheter, med försök och påtryckningarna att driva igenom en lagstiftning som skulle göra ”förnekelse”, d.v.s det vanliga historiskt vetenskapliga ifrågasättandet och granskandet – det som vi ägnar oss åt nu – olagligt.

Denna myt är därtill extremt farlig, eftersom den används idag, och kommer att användas av framtida generationer av ”kränkta muslimer”, som en central drivkraft för framtida brott och terror mot serber då stridigheter igen blossar upp. Precis som i USA, där ständig judisk media bombardemang riktas mot svarta gällande hur onda vita är på grund av slaveriet och segregeringen, som uppsåtligen piskar upp de rasliga motsättningarna och ger de svarta en historisk snedvriden bild, ett agg och en självrättfärdighet vilket bidrar till oproportionellt våld över rasgränserna mot vita, vilket den judiska liberala pressen i sin tur ursäktar och gömmer undan mediarapporteringen. Ett bra nutida exempel på vilka sjuka proportioner den förvridna rapporteringen kan ta sig, är de mediala förvrängningarna och det gigantiska mediauppbådet kring Travyon Martins död och den nyss avslutade George Zimmerman-rättegången.

Vad följde efter Srebernica?

Nato hade utfört mindre taktiska flygattacker mot Serbiska mål redan sedan på mitten av 1994, men med hjälp av den enorma propagandakampanj som drog igång i västelänsk media efter den här händelsen, så kom de den 30 augusti 1995 till att slutligen iscensätta den storskaliga bombkampanjen mot Bosnien-serberna.

Det föranleddes och slutgiltigt utlöstes av ännu en påstådd “serbisk” massaker i Markale, bara dagar innan bombningarna började, där ett torg med civila bosniaker väntades på bröd utanför ett bageri utsattes för artilleribeskjutning som dödade 38 personer och skadade 75. Det mediala maskineriet drog på fulla växlar om det ”fruktansvärda övergreppet”, vilket visserligen är förståeligt, det var en hemsk aktion – men problemet är att det snabbt gick att konstatera att målen omöjligen kunnat nås från de Serbiska positionerna, och att det i själva verket var Bosnierna själva som ännu en gång, för detta vara bara ytterligare en gång i ordningen, planerat och iscensatt en attack för att vinna sympatier för sin sak. Detta backades också upp av flertaliga vittnesuppgifter, och påtalades också av många av FNs representanter och andra neutrala observatörer. Så tidigt som 1992 så sade General Mackenzie, ansvarig för FN:s räkning i Sarajevo det här om fenomenet: ”If I were successful to convince them to stop killing their own people for the CNN (publicity), we may have had the peace long ago”.

Men freden skulle så småningom komma, då de storskaliga bombräderna mot de Bosnien-serbiska positionerna, utförda av över 400 Nato-plan, tillsammans med två Kroatiska offensiver i norr, tvingade de kraftigt försvagade Serberna och de andra krigströtta parterna till förhandlingsbordet, som kom till att mynna ut i Daytona-avtalen som undertecknades den 14 december 1995, som satte stopp för stridigheterna. Avtalet, som slöts mellan tre missnöjda parter, som hatade varandra mer än någonsin tidigare, över en region som nu var ytterligare plågad av över tre år av blodiga stridigheter som hade slukat mer än hundratusen människoliv och tvingat hundratusentals människor på flykt, hade rätt så stora likheter med det tidigare Lissabon-avtalet, vilket fick även många Bosniska muslimer att ställa sig den tillsynes befogade frågan: vad var det egentligen vi hade slagits för? Varför rev Izetbegovic först upp det påskrivna avtalet, för att sedan efter tre blodiga år godkänna ett snarlikt?

Fast nu var det ju inte riktigt så det låg till, även om avtalet kunde ge sken av det, då det formellt garanterade Bosnien-serberna rätten till en egen stat (”Srpska”), med en stor del självstyre, med en egen militär, egna inre gränskontroller, eget polisväsende, etc. Nej, så fort avtalet godkänts och vapnen lagts ner, så började Nato, med en stor närvaro på marken, tillslagta och förverka Bosnien-serbiska armament, arrestera påstådda ”krigsförbrytare”, avsätta serbiska borgmästare och tillsätta bosniakiska, och strategiskt attackera, dellegitimera och försvaga det Bosnien-serbiska civilsamhället, på samma sätt som de tidigare på det militära planet bombarderat dem till underkastelse. Genom att demonisera landets ledarskap (Milosevic som en folkmördande galning), genom att på stor internationell skala haussa upp påstådda illdåd och övergrepp (Srebernica, andra ”massakrer”), och genom att lägga krigsskulden på serberna som ensam drivande part (etniskt rensande, expansiva, chauvinistiska ultranationalister), avsåg man på bred front demoralisera och trycka ner folket till underkastelse och avnationalisering. Det finns återigen en hel del likheter med det som tyskarna utsattes för efter andra världskriget, och hur det kriget har framställts för eftervärlden.

Och denna utveckling fortsätter till denna dag, där de överkörda och mycket försvagade Serberna, med de stationerade Nato-trupperna på markens goda minne, fortsätter att tappa mark och politisk kontroll över områden i både Bosnien, Serbien och det snart fullständigt på serber etniskt rensade Kosovo, som backades upp av Nato under den andra rundan av bombräder och västlig söndring mot oss serber 1999, vilket ledde till deras i praktiken och senare faktiska illegala utbrytning och självständighetsförklaring 2007. Krigsåren orsakade också en gigantisk “brain drain” då hundratusentals serber flydde utomlands och blev kvar där, och den demografiska situationen för Serberna I regionen I stort är absolut katastrofal till råga på allt, med rekordlåga födelsetal och en snabbt åldrande befolkning. Min åsikt, och min förhoppning, är att de som lever I diasporan borde och också kommer att återvända till Serbien då vi återvinner vår självständighet och vår framtidstro.

Ja, vi kom överens om att vi istället skulle hänvisa till mer utförlig läsning om den konflikten istället (länkar slutet av artikeln), vilken förtjänar en ordentlig redogörelse, istället för att försöka hafsa igenom det.

Men det många då frågar sig: varför tog egentligen USA och Nato så otvetydigt bosniakernas (och senare albanernas i Kosovo) sida? Varför slöt de denna oheliga allians med Iran och muslimska extremister? Vad var motivet? Syftet? Den geopolitiska rationalen? Det framstår vid första anblick väldigt märkligt och motsägelsefullt, då Serbien är ett kristen vitt land, som lycker mycket närmare väst och USA rent kulturellt och även genetiskt.


Det för oss tillbaka till den inledande punkten om nationalism, och vi kan se hur det kan användas och kanaliseras genom den sionistiska väst, som offentligt fördömer det, och inte drar sig för att söndra en stat om de ser som ett hinder för att utöka sin makt och sin kontroll i en region. Situationen i Syrien idag är likartad, där vi ser västländerna backa upp de extrema islamister och kvinnofientliga våldtäktsmän som just nu försöker störta den måttliga, inklusiva, statligt sekulära, multietniska, multireligiösa Syriska staten som leds av den reformvänlige och västutbildade Bashar Assad. Detta absoluta hyckleri bör verkligen belysas gång på gång till alla dessa naiva liberaler i väst som fortfarande återrapar nonsens om att stödja ”demokrati”, ”jämlikhet”, ”tolerans”, ”kvinnors rättigheter” och vars idoler är Hillary Clinton och Barack Obama.

Dessa jihadistgrupperingar och ”muslimska extremister” har vi ju numera vant oss med som gängse gruppreringar sedan 9/11, men det är nog först iom situationen i Syrien som vi faktiskt aktivt stödjer dem med enorma mängder vapen och förnödenheter, och tillåter jihadmiliser som bär upp europeiskt eller nordamerikanskt pass att rekryteras och bege sig ner. Ja, det är ju åtminstone vad många tror. I själva verket så utspelade sig ju exakt samma sak i Bosnien-konflikten, och mellan 1992 till 1995 så rekryterade jihadister aktivt från unga invandrade muslimer på platser som Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Och underrättelseorganen och säkerhetspolisen i de europeiska länder såg även då, precis som nu i Syrien, genom fingrarna.

De stackars serbiska soldater och civila som blev avrättade av dessa primitiva vildar fick sannerligen inte ett trevligt eller värdigt slut. Det spetsades folk på pålar, det höggs av huvuden som man sendan spelade fotboll med, man slet foster ur gravida kvinnors magar, de mest bestialiska saker – ”you name it, they did it” – och delar av de lokala bosniska muslimerna ville inte heller de vara sämre. Nu är det ju visserligen standard med dessa typer av påståenden om hemskheter som fienden har begått, vilket jag tidigare just också var inne på, men skillnaden är att det I de här fallen finns dokumenterade bevis, så att man slipper alla oklarheter, precis som med videoupptagningarna av den aktuelle ”rebell-ledaren” i Syrien som kannibaliserar på den fallna syriska soldatens hjärta. Om läsaren är av ett så sunt kritiskt sinnelag att han eller hon förhåller sig skeptiskt till allting som ännu inte har letts i bevis, och därtill inte är magkänslig, så är det enkelt att söka upp och verifiera. Jag blir själv illamående av att ens tänka på det, och tänker bespara läsarna de vidrigaste bilderna. Dessa ger jag er dock.





Jag kan garantera er att inte en enda serbisk soldat någonsin deltog i något sådant. Däremot fanns det serber som otillbörligt avrättade muslimska soldater som de fångade, men dessa var oftast de som de visste hade mördat civila, ofta egna familjemedlemmar, men dessa förseddes bara med ögonbindel och gavs en sista cigarett innan det var dags för ett skott i huvudet som satte punkt. Det bör också tilläggas att de flesta av dessa serber som agerade bödlar greps och åtalades av sina egna enheter och befälhavare för det. Några blev till och med dömda och avrättade.

Jag drar osökt paralleller till andra världskriget, där tyskarna osvikligt har porträtterats som de hänsynslösa och onda, både ideologiskt men också i hur de betedde sig på fältet, trots att det i själva verket var de som upprätthöll den överlägset högsta moraliska disciplinen hos trupperna, och som strikt beivrade våldtäkt, tortyr och alla liknande övertramp, ibland även där med direkta avrättningar av de soldater som gjort sig skyldiga till riktigt grova övergrepp. Och den typen av sinnessjuka saker du beskriver ovan fanns ju inte ens i deras begreppsvärld. Annat var det däremot då röda armen mot slutet av kriget strömmade in från öst, där överträdelserna verkligen var så grova, och pågick på en sådan enorm skala, att det nästan är omöjligt att föreställa sig, med hundratusentals kvinnor och barn upprepat brutalt våldtagna, ofta med tillhyggen, lemlästade, brända levande till döds, etc, och där handlade det inte om att arméledningen misslyckades med att hålla koll på sitt manskap, utan att propagandaorganen med pamfletter och flygblad, genom en sådan som den mytomspunna judiska propagandastrategen Ilja Ehrenburg, i själva verket aktivt hetsade och eldade på sina soldater till att döda, våldta och lemlästa så många tyskar som möjligt.

Den huvudsakliga målet i regionen har alltid varit Ryssland, men det serbiska folket har historiskt varit en förlängning av den hatade ryska nationen, på grund av de likartade kulturella religiösa och även etniska bindningar mellan de två folken. Och trots att Ryssland var i inre kaos vid tidpunkten, efter att ha kollapsat och i praktiken blivit rånade och plockade torra av i huvudsak judiska oligarker, så fanns det en verkligt bubblande ilska och instabilitet, och ingen kunde helt säkert säga var man skulle ha björnen om tio års tid. En stark serbisk stat med stor makt i regionen hade då verkligen kunnat vara ett problem för de sionistiska amerikanernas och globalisternas dominans i regionen, en bild som förstärks och bekräftas I efterhand då vi nu kan se ett vitalt och återigen slagkraftigt Rysslands göra ett avgörande ställningstagande mot västmakterna i Syrien .

Förutom fullständig och absolut kapitulation till de västerländska ultimatumen och deras muslimska mördare, så fanns det inte mycket att göra. Serberna försökte med många smärtsamma kompromisser men det var aldrig tillräckligt. Nato behövdes för att få full kontroll över vad som en gång var den självständiga staten Jugoslavien, och det enda sättet de kunde göra det var att stycka upp den i små republiker och banan-satellitstater som Makedonien, som sedan splittrade skulle vara utelämnade och beroende av Nato och EU. De kan då komma in och ge oss krediter med hög ränta, och i gengäld ta alla de nationella resurserna ur landet, medan vi förvandlas till eviga skuldslavar nedtyngda av av räntebetalningarna på de lån som aldrig kan bli återbetalda.

Det är på det här viset de tar kontroll över hela nationer: först genom en militär ockupation, direkt eller via proxy, och därefter genom att införa skuldslaveri. När de då krossat all din infrastruktur, skärt ner alternativt skrotat din militär, och söndrat landet socialt, ekonomiskt och politiskt, så kan de då erbjuda sina krediter, sitt villkorliga ”stöd” och sina ”återuppbyggande” privatiserande entreprenörer. Du integreras då sakta in i deras sfär, som idag sträcker sig till de flesta länder bortsett från några smärre undantag som Iran, Syrien, Nordkorea, Vitryssland, och åtminstone som det verkar hittills, Ryssland under Putin.

Just statsskulden och den allmänna skuldsättningen är en bra allmän värdemätare på hur fritt ett land är. Efter att stora delar av de ryska naturresurserna och tillgångarna hade ”sålts ut”, i.e, stulits, miljardtillgångar reats ut för kanske 1/50 av dess riktiga värde, så fann sig den ryska staten i stora ekonomiska trångmål med en eskalerande statsskuld, och ett historiskt så hårt prövat folk som i gemen inte fått det bättre sedan den sovjetiska kollapsen eller fått tagit del av bytet från den enorma plundringen av deras gemensamma resurser. Putin, denna långt ifrån perfekta ledare, har trots allt sedan sitt tillträde 2000 lyckats vända på skutan och lyckats åstadkomma imponerande förändringar. Han har återvänt stora delar av de stulna resurserna till statlig ägo, människor har fått det bättre med en ~40% reallönsökning, välfärden har förbättrats, enorma infrastruktursatsningar och gasledningsbyggen har påbörjats, och statsskulden har minskat drastiskt till långt bättre nivåer än t ex ett land som Sverige, vilket är rätt så unikt i den vita industriella världen där utvecklingen i regel går, eller snarare rasar, åt motsatt håll.

Jag har tidigare nämnt det faktum att västvärlden betraktade serberna som ryssarnas lillebröder, och eftersom de uppenbarligen inte kunde anfalla Ryssland militärt, så föll lotten på Serbien istället. En bonus, eller kanske till och med en förutsättning, var att de hade den västerländska marionetten Jeltsin vid Rysslands rodret. För vad hade egentligen hänt, hur hade hela den här Balkan-episoden utspelat sig, om Putin eller motsvarande nationell rysk kraft istället kommit till makten 10 år tidigare, direkt efter sammanbrottet? Det kommer vi aldrig få veta. Däremot kan vi med säkerhet säga vad den alkoholiserade människospillra till köpt judisk-oligarkisk marionett gjorde, och fastslå att han inte sidade med serberna utan tvärtom i smyg röstade för sanktioner mot Belgrad under perioden, vilket är ytterligare bevis som visar vilka som egentligen styrde i Moskva under dessa mörka år. Lite falsk bravado fick vi visserligen bevittna i lite svävande kritik av USA och Nato här och där, men det var på en väldigt ytlig, intetsägande nivå, mest för att hålla den ryska opinionen och de då starkare nationalistiska elementen, som starkt sympatiserade med serberna, under kontroll.

En annan aspekt som vi också redan snuddat vid, var att de judiska samfundet vid det här laget under årtionden hade dragit på sig så mycket dålig PR under årtionden i den muslimska världen, på grund av deras folkmordspolitik i det ockuperade Palestina och deras krigande och bråk med grannländerna. Så när Bosnien-kriget utbröt såg de det som en möjlighet till att kunna göra närmanden och förbättra deras ställning, och detta ämnade de åstadkomma genom att slänga dem ett serbiskt offerlamm, och genom att offentligt stå bakom muslimerna med hela den islamiska världen i deras fördömanden. Vi blev också systematiskt jämförda med nazisterna, det skrevs spaltmetrar i judiskägd internationell press om det muslimska lidandet i så kallade döds- våldtäkts(!)- och koncentrationsläger, och slutligen till att bygga upp det symboliskt sprängkraftiga påstådda ”folkmordet” i Srebernica, som den centrala moralisk murbräckan.

Praktiskt taget varenda större judisk organisation i väst samlade in pengar till Bosnien (vilket de senare åter gjorde i fallet Kosovo). Den internationella judiskägda median agerade väloljat, det anordnades oräkneliga kampanjer på universitet över hela väst, det var febril aktivitet från alla direkta eller indirekta lobbyorgan och NGOs (Non Governmental Organizations), etc, etc. Varje motbjudande taktik användes, ingenting bedömdes vara för skamligt eller lågt. Även väletablerade amerikanska PR-firmor som den ökända Ruder och Finn anlitades (som tidigare bl a sålt in lögnen om irakiska trupper dödar kuwaitiska spädbarn som i kuvöser), och det talades om massvåldtäktsläger där serberna skulle ha våldtagit hundratusentals muslimska kvinnor, det var falska massakrer hit och dit, det var alla typer av möjliga och omöjliga våldspornografiska sagor som bara kunde uppstått i den sjukaste av fantasi. Ju mer vansinniga och bestialiska anklagelserna var, desto bättre, tycktes vara devisen. Och då media i 99 fall av 100 inte tillät den serbiska sidan att ge sitt perspektiv, så var det denna bild som så sakta kom att segmenteras. Det fåtal journalister, bedömare och diplomater som försökte att presentera en mer nykter, balanserad bild överröstades, hånades, framställdes som serbiska propagandister och som undfallande för folkmördare, inte sällan med avsked och ödelagda karriärer som följd.

En annan anledning till varför de judiska samfunden och medierna positionerade sig på starkt som de gjorde, var att kriget mot serberna, bortsett från de diplomatiska vinsterna till ingen kostnad för sig själva, kunde agera som ett avskräckande exempel för framtida vita européer som skulle kunna få för sig att ställa sig upp för sina etniska och nationella intressen och nationella självständighet. Det återknöt också starkt till de stora mängderna muslimer som nu var bosatta i Europa, som i mångkulturens tecken ovanifrån påtvingats de europeiska nationalstaterna. För om man från västerländskt håll kunde bevittna muslimerna som ett kollektiv sluta upp bakom Bosnien och i praktiken jihadgalningarna, mot de vita serberna, i vad som var ett försök att köra över och lägga vantarna på historiskt serbiskt område, så skulle eventuellt gammalt sunt förnuft och logiska tankemaner kunna återvända till kontinenten, vilket i sin tur ha väldigt allvarliga konsekvenser för hela det bräckliga ideologiska multietniska bygget. Om de faktiskt skulle börja fundera över ”vad har de egentligen att göra på europeisk mark?”, och över det faktum att de uppenbarligen ser sig själva och agerar utifrån icke-vita etniskt och religiöst kollektiv då det är skarpt läge, och inte som ”svenskar”, ”tyskar”, ”fransmän”, osv, så skulle nog några för mångkulturalisterna skrämmande polletter falla på plats. Och i förlängningen skulle det också kunna appliceras även på andra invandrargrupper, och i slutändan, eller det är åtminstone så många judar ser på det, vändas mot de odiskutabla diasporamästarna själva, som varit de som drivit på allra hårdast för att skapa dagens mångkulturella ordning.

Serbien utgjorde också ett viktigt lackmustest för den nya skolans vita liberala internationalister av Clinton-Blair-typen, som delade visionen om att kunna sätta stopp för det gamla föråldrade konceptet om ”nationell suveränitet”. Bosnien var det första försöket, och Kosovo generalrepetitionen, för den nya typ av utrikespolitik, framarbetade av judiska neokonservativa gamla trotskyistiska förgrundsfigurer som Paul Wolfowicz vars frukter vi sedan skulle få se skördas i Afghanistan, Irak, Libyen och nu i Syrien. Jag skrev att de förkastade alla gamla förställningar om nationell suveränitet, fast det är en sanning med modifikation, då det inte gör det gällande den judiska etnostaten Israel, som kan internera ”infiltratörer” (flyktingar) i koncentrationsläger och vit-fosfor-bomba sina grannars barn utan några som helst egentliga konsekvenser.

Vad hade blivit utfallet om istället Milosovic och serberna ”vunnit” eller kunnat upprätthålla den relativa styrkepositionen de hade haft om det inte hade varit yttre inblandning. Hur skulle partitionen sett ut?

Milosevic ville aldrig se ett nederlag för Muslim bosnierna eller albanerna – han ville ha fred och lugn i Bosnien, och han pressade de bosniska-serberna kriget igenom att göra eftergifter och ligga lågt – och att Kosovo skulle förbli en provins tillhörande Jugoslavien. Denne man, en utav de mest demoniserade i modern tid, var inte en förespråkare av några radikala lösningar överhuvudtaget. Han var och är inte ens någon favorit hos serbiska nationalister, komiskt nog, och med all rätt, för han hade själv en dragning mot det egalitära, och villa ha en modern, enad, slagkraftig socialistisk, jugoslavisk mångetnisk stat efter att ha slängt ifrån sig oket och avarterna från sovjet- och kommunisttiden.

Men hade serber ”vunnit”, eller fått sin vilja igenom i stort under Milosovic så skulle det ha artat sig ungefär såhär:
Slovenien självständigt. Kroatien självständigt med viss grad av självstyre för de historiska serbiska områdena. Bosnien indelat i tre etniska kantoner, en för varje konstituerande grupp, serbiska kroatiska och muslimska, som föreslogs i Lissabon. Och slutligen Kosovo, som en del av Serbien, men med albaner som vanliga medborgare och samma rättigheter som serber, förutsatt att de accepterade och orienterade sig som det och inte istället verkar för att innesluta Kosovo i ett stor-Albanien. Om de inte gjorde det skulle de bli tvingade att ta sitt pick och pack över den Albanska gränsen och stanna där, vilket skulle kunna upprätthållas med hjälp av stängsel längs gränsen. Och igen, då det gäller bosniakerna, så skulle de helt enkelt bli tvungna att acceptera ett fritt Republika Srpska och vara nöjd med sin egna enhet i Bosnien.

Som du ser skulle det inte ha varit mycket av en katastrof för bosniakerna, albanerna eller någon annan om Serbien hade ”vunnit”, men det skulle ha varit ett slag i ansiktet och en enorm prestigeförlust för de judiska internationalisterna, de västerländska liberalerna, NWO förespråkarna, Nato, och den muslimska världen.

… och om du själv får sätta ord på ”vad” – som Lenin sa – ”(nu) bör göras”?

Om Serbien återvann sin suveränitet, och om albanerna och bosniakerna inte varit artificiellt curlade och uppropade, utan istället skulle lämnas till sina egna deviser, så skulle vara många problem kunna lösas väldigt snabbt, även utifrån det nuvarande sorgliga skick landet och folket befinner sig i.
Allt som skulle krävas är ett genuint serbiskt ledarskap, att förrädarna skulle avsättas, och att vi geopolitiskt, med uppbackning av t ex Ryssland, säkra upp läget så att vi denna gång slipper de fientliga yttre övergreppen. Om vi gjorde detta så skulle saker och ting relativt snabbt kunna ställas till rätta.

Jag tror att vi får börja runda av här, även om det finns så mycket mer att tala om och täcka in, och då framförallt Kosovo kriget som skulle bryta ut ett par år senare. Vi kan väl kanske ges möjligheten att få ta del av dina tankar vid något annat tillfälle. Vi har intressanta tider framför oss inte minst i Grekland med Gyllene gryning på stark frammarsch. Det skulle vara intressant att ta del av dina tankar kring dem och hur de kan komma att påverka utvecklingen I regionen. Men slutligen: vilka lärdomar tycker du vi svenskar bör ta med oss ifrån det som utspelade sig på Balkan?

Den viktigaste lärdomen är att ett enat folk, och etnisk homogenitet, delade kulturella och religiösa värderingar, både i ditt eget livsrum och i ditt närområde, är en fantastisk styrka och tillgång. Att mångfald, mångkultur och mångetniskhet leder till misstänksamhet, osäkerhet, fientliga inre spänningar, instabilitet och i slutändan: blodiga konflikter och misär.

Det som får mig att slita mitt hår när jag tittar på länder som Sverige eller Norge är att era nationer har varit så otroligt lyckligt lottade i att vara omringade av vänligt sinnade broderliga nationer, i en sådan isolerad del av Europa, där ingen inkräktare eller erövrare enkelt kan röra sig över en gräns, där ni inte behövt leva med samma geografiskt utsatta situation som oss, Grekland eller Ryssland, som på gränsen till europa behövt kämpa för sin existens i århundraden mot invaderande horder. Och det som gör mig både förbannad, konfunderad och sorgsen är att det ibland nästan verkar som om att det görs med en glädje, att det är med ett självrättfärdigt leende ni begår nationellt självmord genom att villigt betala för importen av problem som bara kommer att fortsatt växa sig större exponentiellt.

Självklart är jag här lite väl hård mot er, då den verkliga skulden vilar på de som har drivit på de som under åtionden har tvingat fram den här utvecklingen ovanifrån, uppbackade av en fientlig massmedia, men ibland verkar det nästan som om många svenskar har någon sjuk, masochistisk, kultbetonad mångkulturell dödslängtan, som verkligen är svår att förstå för en icke svensk som jag själv.

Och som avslutning vill jag önska Svenskarnas Parti och alla genuina svenska nationalister all lycka i eran framtida nationalistiska kamp, och uppmana er att ta lärdom och inspiration ur Gyllene grynings exempel och hålla ögonen öppna och hålla er uppdaterade kring utvecklingen och vad som händer runt om i Europa och fortsatta knyta starkare band mellan de europeiska brödrafolken.

Och jag vill tacka dig för att du tog dig tiden och gav oss den här intervjun, och i min tur önska dig och alla serber lycka till i er fortsatta nationalistiska strävan!

Videoklipp:
Kosovo, Stolen (tjeckisk dokumentär)

Spåren från Sarajevo (norsk dokumentär om Al-qaidas aktivitet i Bosnien)

Jihad in Bosnia

Staged Sarajevo Atrocities
http://www.youtube.com/watch?feature...&v=8E81K71d00U

Skewed media reporting on Bosnia
http://www.youtube.com/watch?feature...&v=jkHp_0SxTQQ

Richard Holbrooke, Deception and American Diplomacy

Humanitarian Intervention Challenged with Diana Johnstone

MacKenzie and Bisset on Bosnia 20 years later

Läsning:

The Agony of Yugoslavia, "THE DAYS OF COLLAPSE"
http://www.vanguardnewsnetwork.com/l...4banicyugo.htm

(Boktips) Fools' Crusade: Yugoslavia, Nato, and Western Delusions - Diana Johnstone [Paperback]
Fools' Crusade: Yugoslavia, Nato, and Western Delusions: Diana Johnstone: 9781583670842: Amazon.com: Books Fools' Crusade: Yugoslavia, Nato, and Western Delusions: Diana Johnstone: 9781583670842: Amazon.com: Books

William Luther Pierces "American Dissident Voices"-sändningar som berör konflikterna på Balkan, i kronologisk ordning:

1. Hands off Yugoslavia!: http://ia700701.us.archive.org/26/it...Yugoslavia.mp3
2. Why the Jews Want War: http://ia600701.us.archive.org/26/it...ewsWantWar.mp3
3. What Makes Madeleine Run: http://archive.org/download/TheDr.Wi...deleineRun.mp3
4. The New World Order: http://ia600701.us.archive.org/26/it...WorldOrder.mp3
5. Lies, Murder, and Jews: http://ia600701.us.archive.org/26/it...derAndJews.mp3
6. The End of Patriotism: http://ia600701.us.archive.org/26/it...Patriotism.mp3
7. The Bigger War: http://ia700701.us.archive.org/26/it...eBiggerWar.mp3
8. The Value of Talk: http://ia600701.us.archive.org/26/it...alueOfTalk.mp3
9. State-Sponsored Terrorism: http://ia600701.us.archive.org/26/it...dTerrorism.mp3
10. How They Rule: http://ia600701.us.archive.org/26/it...owTheyRule.mp3
11. Smell the Blood: http://ia600701.us.archive.org/26/it...llTheBlood.mp3
12. Our Revolutionary Right: http://ia700701.us.archive.org/26/it...onaryRight.mp3
13. Enemies of Liberty: http://ia600701.us.archive.org/26/it...sOfLiberty.mp3
14. Kennedy, Barak, and Revolution: http://ia700701.us.archive.org/26/it...Revolution.mp3
15. Germany and America: http://ia600701.us.archive.org/26/it...AndAmerica.mp3
16. As Ye Sow ... : http://ia600701.us.archive.org/26/it...AsYeSow....mp3

Last edited by Solskeniskyn; August 14th, 2013 at 11:23 AM.
 
Old August 14th, 2013 #2
Solskeniskyn
Senior Member
 
Join Date: Jun 2012
Posts: 1,424
Default

Balkans: a multicultural model?



Originally published at www.realisten.se

Below is a long and useful interview with a Serbian nationalist who gives his views on the war in Yugoslavia, ethnic conflict, its consequences and its aftermath. The following interview is particularly interesting as what happened in Srebrenica increasingly in recent times has been highlighted as a new debt anchor for white nationalists to wear. Therefore, it may be time to sort out what really happened, and ask yourself if the conflict did not in fact symbolize and in a very bloody and unpleasant way also exemplifies why the forced multiculturalism and the idea of ​​forcing together diverse ethnic and religious groups is so destructive and harmful in nature.

Can you start by telling us a little about yourself?

I'm originally from northern Serbia, and my mother's family originated from western Slavonia, which is in today's Croatia, with roots in western Bosnia, and my father's family from northern Serbia, near the Hungarian border.

I grew up in Belgrade, the Serbian capital, as an ordinary boy, but came right from a young age instinctively harbor a strong racial consciousness, especially when it came to the Gypsies, between which relations have always been very tense, but also Albanians and Bosniaks (Bosnia Muslims), which I thought was very different, with very different values ​​and a different view of the world.

The wars in former Yugoslavia started when I was 17 years old and still in college (equivalent to high school), so very early on I started to see things that made me start questioning all the propaganda that the Communist regime had crammed my young head full of, as the raised "fraternities" and "unity." And then things quickly began to deteriorate, and all the ethnic tensions that remained there under the surface slowly began to bubble up, so eroded also the last illusions I had that it would be possible to hold together this multi-cultural building, and I came to the realization that a society can only be kept together and be supported successfully by a united people, and that separate nation-states, or separate constitutive regions in our specific case - separate levnadsrum - separation - was the only real and viable solution.

Served yourself?

Yes, I was stationed around Sarajevo, the current Bosnian capital, in 1994 and 1995, which is besieged in the northeast. I was also off a session in western Bosnia. During the Kosovo conflict, I was three months later in Podujevo and a round of Pristina. Bosnia was a bit different compared to Kosovo because in the former had established front lines, while in Kosovo were in the midst of the Albanian population in virtually all the time, and the front line of the sentence was "everywhere", and you could never really be sure without had to be constantly on your guard. The period with the ever-present uncertainty was for me the worst. I got to know many compatriots who came to emphasize with in simple, cowardly ambush.

How do you remember back in those days?

It's cliché, but it bears actually repeating: war is not glamorous in any way. All. It is a combination of mostly long periods of boredom - especially on the front lines have stabilized for a while - cold, hunger, insomnia, depression, etc., and brief periods of intense chaos and adrenaline supplement with violence, blood and death. But having said that, I realize that it's a part of life, a necessary evil in some cases, but with emphasis on the necessary and painful. It is possibly enjoyable for psychopaths and Muslim fanatics, but if you are a normal person funtat, it is not.



But if we back the clock back a little, to late 80s - then Yugoslavia begins to crack at the seams with the Soviet Union and the major changes in the air. What was the general mood? What expectations did you personally regarding what was to come in the region? Each situation is very tense between Serbs and Muslims?

In the case of the Serb-Muslim relations in Bosnia before the war, so it varied depending on the area you moved in. Generally was well mood more or less tolerable, at least in the big cities, such as the former multi-ethnic capital of Sarajevo during, which is now in practically gutted and exclusively Muslim. The anti-nationalist Yugoslav communist ideas had managed to grab a little more in the cities, although it largely stuck to their own, compared to how it looked in the countryside where people were more religious and traditional bonded, and Muslims more radicalized . Serbian and Muslim villages were separated, with great mutual suspicion, and this must be understood in its historical context, which stretches back centuries - well over a millennium - then the Serbs often fought and been massacred by the Ottomans - the Turks - before they finally came to to push them to the gate.

My own state of mind as a young kid when things started falling apart was one of fear, because I had a feeling it would not be a sensible division, then our region has always been more unstable and polarized, both religiously, culturally, but especially ethnic. But I still did not believe that it would have to be as bloody as it would later turn out to be, and it had the course never been, were it not for the villainous external forces interfered in and destroyed all opportunities and efforts to peaceful solution.

I think we'd better take a step back and give the readers a little history and context. What can you tell us about the artificial land building that was Yugoslavia?

The first Yugoslav state was formed in 1918 as a monarchy, the three constitutive southern Slavic regions of Serbia, Slovenia and Croatia. The Serbs were the only of the three who had already statehood, when Slovenia and Croatia had been part of the Austro-Hungarian Empire. Serbia did not really need to do this, they had the choice of staying independent, but sacrificed its sovereignty for this multinational project under the somewhat over-optimistic vision of "uniting all South Slavic peoples." In my opinion, and for the region and Serbia's development, so it was a big mistake.

Anyway, it lasted this first Yugoslavian creation, which was a monarchy, the paper until 1941, when Germany invaded, after the then heavily brittiskinfiltrerade government had repeatedly rejected the offered German conditions.

After a few bloody years of fighting in the region, so revived Yugoslavia in 1945 after the war, when the communist suit, and the one who usurped the position of leader this time was Josip Broz Tito - short "Tito" - which later came to lead the country in just over 3 ½ decade until his death in 1980.

It was the Communists who drafted the artificial borderlines in Yugoslavia, later in modern times from the decay would come to be a source of such bloody conflicts. These internal administrative spins were almost as arbitrary as those in former colonial Africa, where they took very little regard for its history and its people, so in that sense it was quite ironic to see how the hypocritical West first declared that they indeed NEVER would accept that these limits were exceeded, only to later make a U-turn and not just accept without military support it, when it approached omdragningar would be done at the expense of the Serbs, both in the case of Bosnia and later Kosovo. Tito was also the one who started the process of transferring the historic Serbian province of Kosovo Albanians, and he gave them through conditional autonomous status in 1974. This was part of a deliberate plan, which he strongly encouraged outsiders Albanian migration to Kosovo, while at the same time on the other hand encouraged Kosovo Serbs to leave the province. They were also given the benefit of the Yugoslav state, were given extra incentive to get larger families at state expense, free education, health care, privileged government jobs, etc.. Yugoslavia, Kosovo, in particular, was a paradise on earth for Albanians during this time, especially when compared with conditions in Albania where the despot Hodza then presided over the most isolated, miserable communist garbage heap on this globe.

This escalated, particularly during the 60 - and 70's, and this development would be to continue until the death of Tito. And then these Muslim Albanians well established a center of power, and been served with the favorable political conditions, so they began to steer and act on increasingly ethnically specific lines, after ethnically discriminatory legal and moral principles, which made the lives of the local Serbs became increasingly more unbearable, and risky, when in the most arbitrary shapes risked being robbed, assaulted, raped by Albanians, while the Albanian Communist officials largely looked between her fingers.

So, once the balance of power has shifted, and the Albanians in this case artificially been given access to the levers, then immediately flew all dreamy utopian talk of a "unified Yugoslav nation" and "brotherhood" out the window, and the clan-related ethnic precept ruled than once?

Just so. Then there was the already mentioned sanctioned by headquarters for decades, with the unspoken goal to ethnically cleanse the area of ​​Serbs, which in speaking while tragically is considered as a largely accomplished fact.

How did the Serbs in common on this?

With anger and attempts at resistance with political funds they had available, but it was getting out of the Kosovo province who understood what it was all about. The country so late, and the necessary information and perspective to shape up a fair idea of ​​what was going on was never in the media coverage, and was not at all allowed in the stern political discourse. One should remember that this was long, long before the internet and the free information age, and that the state press was totally controlled, with a clear agenda to nedspela all ethnic divisions and in particular any shred of Serb nationalism, which was seen as the greatest potential threat. A bit like "Pravda" In Russia, similar to what you see today, in other words, both here in Serbia and in the Western world at large, but with much larger and more far-reaching powers. If you find it difficult to break through and reach your indoctrinated countrymen today, with all of today's endless communications possibilities, so you can of course imagine how it was back then.

What you describe I think this highlights the inherent problems associated with the forced ideological construct that is multiculturalism: it might sound good and likeable on paper (although even that in itself really worth discussing) but it does simply not with reality or with the human nature. And those who profess these dreamy egalitarian principles, and praises "tolerance" and "diversity" in the anti-nationalistic sense, which always exclusively, we are white people and white nations, sidar in practice instead of himself, his people, his own family, his own children and future generations - their own interests - because they are easier, less tolerant, more ethnically oriented groups always just pull plump advantage of this naive white flummeri to advance and promote their own interests. And when the power pendulum has since been turned over, as in the case of Kosovo, and we will not have the same tendency that the new majority group would pick up the gloves and the actual start protecting minorities, but rather instead an escalation of violence, then you now have additional resources at their disposal to be able to compete. And this is confirmed every day by the experiences of the multicultural West.


Sure it is. And to again refer back to the Balkans, and to those in the West who say nationalism, and that all the talk of ethnicity is evil and a source of hatred and misery: Why are supported when these anti-nationalist, liberal, "enlightened" Westerners just that in our region by providing political, economic, media and military support to its most extreme proponents? Put simply, they could Bosnian and Albanian Muslims did not do anything wrong since they were officially designated victims. Croats in turn was somewhere between victim and offender, depending on who they messed with: when the fighting was against the Serbs presented the as victims, but when the Bosnian Croats instead fought against Bosniaks in some regions were called and prepared the place as " the evil aggressors. "

Yes, this is a familiar phenomenon, with a twisted internal hierarchy that often can seem very complicated and confusing, especially in the present, which in a country like Sweden (unfortunately) get really extreme and farcical forms. Somalis, Arabs, Kurds, Asians, Gypsies, Jews, Muslims, extreme feminists, homosexuals, transsexuals, etc, etc, into one big mix, often with interests and views in direct antagonism to each other, all within a regnbågskollektiv compete about getting to the top of the victim and "discrimination" pyramid and to usurp the resources, funding and positions available, and where the only real common denominator is that they want to see white ethnic Swedes, who completely built up the country and its institutions, and still, albeit with increasing difficulty, holding the liquid, politically and morally picked apart and deported at the bottom of the hierarchy, as the perceived privileged white oppressors.


Hah! Yes, but only to emphasize the point: The Serbs were in fact the least ethnocentric and nationalistic of all the former Yugoslav nations, and many embraced actually completely naive and foolhardy the multicultural Yugoslav-identitetet as his nationality turned his Serbdom back, all for the dreamy "fraternities" and "unity." There was a saying that said, "a weak Serbia equals strong Yugoslavia".

Or in other words: a weak Serbdom lays the foundation for a strong multicultural Yugoslavia.

That is the same principle compelled marked out in Sweden (and much of the West) today: a weak Swedish culture and a weak white ethnic and national identity lays the foundation for a "tolerant" multicultural society. Yes, until these new artificial framcurlade groupings themselves have grown strong enough that, in turn, to enforce their own specific interests. And it's a phase we increasingly begin to move us into Sweden currently. But enough about that. We are making this side track and allow you to resume where you left off. Tito has just died ...?


Yes, in 1980, and after a few years of escalating problems so begins the pressure from the Serbian public to confront the increasingly intolerable situation fruition and launched efforts by the central federal hold in Belgrade, which the then-rising star in the politicians heaven Slobodan Milosevic was involved in, to restore order in the area and curb this dysfunctional autonomy and the parallel society that had emerged.

Tensions were high in both the region and the Soviets in the East, and major changes and expectations in the air. This period all of these competing players, interests and agendas is a source of great confusion for many outsiders, me included, so I want to ask you to first try to give us an overview for those who aspired what, and why, and then try guide us through it.


Sure. We had Slovenes who sought the sovereignty of the far north west; Croats who wanted to have their own state in the north (partly including areas where the majority Serb-populated), the Bosnian Muslims, who were backed by the Islamic world, who want an Islamist state in Bosnia, Albanians, which as already mentioned mostly populated region of Kosovo in the south, with ambitions to so såmingom could face end area of ​​"Greater Albania", "Macedonians", a fake ethnicity created by Tito's communists to push Greece, a mismasch of Albanians, Slavs, Greeks, Turks and Gypsies, who wanted independence in a small area in the south of Serbia, south of Kosovo. And of course, finally, the Serbs, the Yugoslav central power as the disposal of the army, with the socialist leader Slobodan Milosevic in power, who wanted to keep it very complex area together economically but allow regional ethnic autonomy, and avoid violent attempt to hasty and forced secession, which in turn would disrupt the region and contain Serb or other inhabited areas under a hostile regime.

And what took place is that?

Slovenia's declaration of independence came first, 25 June 1991, was by far the least complicated and most painless breakaway ("ten-day war"), then the areas they claimed were largely ethnically homogeneous population of Slovenians without major uncertainties. Ethnic homogeneity is not only good for the country's own development, but also when it comes to honest and rational boundaries and compromise, you might say.

Subsequently, the Croatian declaration, officially on the same day on which it would follow strife Serbs and Croats in between, circle spirit around the Serb-dominated areas that they wanted to include in Croatia. These contentions of variable but generally lower intensity would run concurrently with those who would soon break out in Bosnia, and would get an end through the same peace negotiation.

Can you tell us about the Serbian Croatian division and the historic hostility? Given the conditions and the tight situation in the region, so it seems strange that two Christians and what looks to be similar cultures and ethnic fraternal peoples still so hostile to each other?

The Serb-Croat conflict is as old as traces back to a religious divide, which derives back to the fight between Constantinople and Rome (Serbian-orthodox and Croat-Catholic), but we are just like you're suggesting really sister country. The story is far too large to even venture on any kind of summation, and I like unbelievers to say the least, skeptical attitude towards the Christian influence, both in the past and the present, finds the survivors and largely religiously based old resentments among peoples incredibly tiresome. If we can not live together and socialize as two relatively similar South Slavic peoples who speak the same language, so we should be the at least manage to not mess with each other, and encourage adherence to the most essential questions. For all smågnabb spirit and prestige seekers are passé at this critical juncture where we are under severe pressure as whites in the region, in Europe and in the Western world at large. There is a dispute between the European sister country like that between Germans and Poles, as we have seen far too many throughout history. What we should be focusing is the dwindling Serb and Croat population numbers, and the growing Bosnian, Albanian, Gypsy number and influence in the region.

I'll try to keep these short siding, because we have a lot to try to catch and cover, but I really have to add that I personally do not tolerate blind chauvinism and hatred between European peoples, especially in these times. I regard it as completely unacceptable. We do not live in the 1800 - or 1900's anymore, where so many of the disastrous mistakes that we may eat up was made, and that is something that many of our people are still not grasped, unfortunately.

Many of your Swedish readers may interpret this interview in the spirit: the same old tiresome Balkan nonsense they heard 100 times before, in this case the Serbian self-justification, Serbian rationalization and Serbian subjective interpretations of a fierce conflict, where everyone behaved sickening in installments and where no one really has the right to claim that it was better than the other. And if they are doing it, it would certainly be a step in the right direction compared to the Western media image, in which the "chauvinistic, expansive, Srebernica-genocidal" Serbs are depicted as villains, but they would still miss the main point.

For what happened in the Balkans still IS the most relevant and important to, in turn, be able to understand and correctly interpret what is happening today, which is why I even agreed to spend my time doing this interview . Sure, getting the opportunity to respond to the most outrageous lies and balance the image of Serbia in the war, and to actually present our side of the conflict that shows that we basically had right on our side, or maybe even better: that the Muslim Bosniak Albanian-US-NATO axis did not, and that they bear the greatest blame for having caused this war, is rewarding for me as a Serb nationalist, but honestly: my national vanity and safeguarding the "Serb honor" is not so important at this stage - if people nevertheless choose to believe the lies like this 20 years later so they may well do that - but because the conflict and the events are part of a bigger picture, so it is important that any European and white nationalist at least be given a fair chance to access the information.

It is very interesting to take part of your perspective.
What happened next?


Then it was the "Macedonian" turn to declare independence, which was pretty painless, as the region has always been separated from the rest of Yugoslavia, with a mountain range which forms a natural border and naturally really associated with Greece. There is now a urfattig banana republic allied with Turkey, resulting in their ligaments and excites and provokes their Greek neighbors to the south. The only thing that is fun and worth mentioning about that depressing country platelet is that they have a huge Alexander-the-great-complexes, and builds all his false self-image of having ancestry back to the big time.

And then Bosnia. What was it that triggered the hostilities? What was the conflict really about?

Under the old Yugoslav constitution was Bosnia a federal republic within Yugoslavia had three officially recognized constitutive peoples, like Switzerland - where the Italian-speaking, German and French, all the same, but two to get together and vote on the third. Serbs constituted over 30% of the population in 1991, the Croats ~ 17% and ~ 43% Bosnians (the remaining småprocenten were Albanians and other minorities). All major decisions, such as a constitutional government reshuffle, had had to be carried by consensus of all three groups. So if, for example, Bosniaks and Croats wanted to break away from Yugoslavia and the region, they were free to do so, but they could not take the right to do it and bring the Bosnian Serbs, who were also constitutive citizens. Another "problem" was that the Bosnian territories, according to the actual deed evidence, was owned 70% of Serbs, due to the fact that Bosniaks, although they were outnumbered, always historically been mainly concentrated in the larger cities. This goes to reconnect back to the Ottoman occupation, which the Turks controlled the cities, but not so much countryside, because they were so difficult to control and the resistance of the Serbs there was so strong.

And it bears emphasized: the so-called "country" Bosnia-Herzegovina had always been only a geographical entity, a region, not a state with internationally recognized borders, until such time as the UN / Western powers acknowledged their illegitimate breakaway, which marked the start of the really large-scale hostilities.

The war could easily have been avoided in Bosnia, it is this one must be clear, and it looked a long time like that one also would manage to get to an acceptable compromise for all, then in February '92, at a peace conference in Lisbon, Bosnia Serbs, Croats and Bosniaks gathered and agreed on forming a federal republic in Bosnia would be peacefully divided into three ethnic separate areas. European negotiators were behind this deal, which meant that Bosnia would be declared an independent state for the first time, but where Bosnian Croats and Serbs, who along ugjorde a majority, agreed to the separation and, in turn, would also guaranteed their freedom. It sounded well as an unusually sensible solution for all parties? No, see, not for the Americans, it would turn out, and the Jewish Yugoslavia ambassören Warren Zimmerman, who would come to play a key role. They had other plans.

Instead, in late March, then just barely a month since the preliminary Lisbon Agreement approved and hopes were high that it could nevertheless be solved peacefully, so annulled the Muslim Bosniak leader Alija Izetbegovic suddenly the solution that he previously written up to, after the jew U.S. ambassador convinced him that the United States secretly really favored a centralized unitary state, Bosnia-Herzegovina, and that they would ensure Bosniaks a good backup in the event of conflict. In this way it was thrown in a big way already fully negotiated peace deal that would have averted a civil war in Bosnia away, away in the most vårdlösaste and cynical manner.

And 4 April, 1992, just a few days later, took the presidency of the "Socialist Republic of Bosnia and Herzegovina", but Serbian officials participating, the decision to mobilize the territorial defense troops and police. On the same day declared EC - the European Community - whose mission now been incorporated into and is equivalent to the EU - they also abolished the Lisbon Agreement, for two days later, on April 6, complete kovändningen to recognize Bosnia as an independent in the Islamic extremistens Izetbegovic leadership. This was followed by the United States already scheduled vote on the following day, and the dagger was then finally run in to the handle in the back for the Serbs, and the half-century-long effort to slowly build up a modicum of mutual respect that would make it possible for anyone to act in region together peacefully and in reasonably good terms, was washed away in one fell swoop, and the large-scale war broke out.

The question is: under which sick logic could Bosniaks considered to have the right to control ALL Bosnia for themselves? In a country where they are the majority and where they historically do not have tenure? The Serbs want to this day does not even have the whole of Bosnia, or any land illegally were stolen from them, but only the reduced section called "Republika Srpska", which represents only about 47% of today's Bosnia. This also led by him Alija Izetbagovic, a notorious Islamist and former author of the "Islamic Declaration", written in 1970, which declared that coexistence and peace between the Islamic religion and non-Islamic social and political institutions is not possible.

The Serbs found themselves now rather suddenly under siege in a hostile Muslim-dominated countries at the international support from both the West and the Muslim world declared them null and void not only as a constitutive nation, but indirectly, as people in their own country. Over three years of bloody struggle would follow.
Plan of Izetbegovic page was linking this Islamic state with the heavily Muslim-populated southern Serbian region "Surprise", which could then create a corridor to the larger Albanian Kosovo by also forcing a pair of southern Serbian province that also enclosed in Kosovo. This was then linked to Macedonia, which is over 40% Muslim, with Turkey as the overall political / spiritual military protector.




Turkey was not the only Muslim country that were interested to interfere in the conflict, and who was willing to finance and protect this potential Islamic vassal state in central southern Europe, but it was backed by Saudi Arabia and all the Sunni Gulf countries, including the Egyptian Muslim Brotherhood, who has long been active already encountered the Muslims in Bosnia. Even Shia Iran wanted to miss this opportunity to increase its influence in the region, and missing out on the symbolic Islamic international "cred" was at stake, and also contributed the weapons and support to Izetbegovic Islamic regime, even though it was supported by Clinton and the hated United States - "the Great Satan - which in turn does not seemed particularly bothered by the dishonest Alliance. No, they allowed cheerfully generous supplies of Iranian arms to Bosnia through the war, mainly through the town Tuzla airport, located in the northeastern part of the country, which was one of the UN declared a protected zone.

So you see: in our region, you can CATCH the strangest bedfellows of the Act, and for the first time did Iran temporary thing with the U.S., the Sunni-controlled, usually hostile, the Gulf and Al-Qaeda linked jihadist militias. The same players that Iran now has against them as they try to defend and again stabilize Syria.

We do not aim at a complete account of the war, then we would need a few books to make (further reading and dokumetärstips come the end of the article), so we try to mainly pick up your interesting perspective and your interesting views - the more detailed reading guide course the interested reader easily set up on their own - but obviously we need to talk about one of the most important events on which the whole discourse of war and unrest in the Balkans in general come orbit, one of the single most hyped historical events in modern times: the alleged genocide in Srebernica. Given its crucial political, but also propaganda value, to justify and motivate the anti-Serb death knell. What have you to say about it?

Very much! Hah! But first a little background: Srebrenica is an old mountain village, now a small town located in eastern Bosnia, surrounded mainly by Serb villages. As late as 1948 it still had a key Serb majority. During communism fell, the Serbian portion of the population quickly, while the Muslim grew, so that the Serbs share was down to just over 25% of the city's population at the 1991 census, a total of over 40 000 inhabitants, but they were still in the majority in the surrounding villages / towns.

When the war later broke out in 1992, so were many of the hardest and bloodiest fighting between Serb and Muslim forces in particular eastern Bosnia along the river Drina, in which many Serb areas around the Muslim fortresses at Srebrenica and nearby Gorazde came under heavy attack, then Muslim forces tried to link them together with each other, so as to be able to form a continuous compact territory where in eastern Bosnia. This would in turn provide the basis from which they could go into the aforementioned "Surprise" area in Serbia, in order to be able to strangle the main alternate route to Bosnia-Serbs and starve them out of the war. Then you could create the corridor that would link Kosovo with Bosnia, Albania and Macedonia, mentioned earlier.

It should also be noted that a lot of those Muslims who fought in the BSA and plundered the neighboring Bosnia Serb villages had sent their women and children to Milosevic's alleged "Islamophobic terror" in Serbia, so that there would be safe. Although many Muslims from Serbia left their families behind and crossed into Bosnia to fight against the Bosnian Serbs. Not strange iofs, for fighting was extremely bloody, aside from the fact that the Serbs and the much more orderly, organized, traditionally controlled, regular Serbian arm not attacked villages and women and children at random, as in many cases, autonomous, roving Muslim factions made.

There was even a proper inflow of the same type of leased jihadist-mercenaries that you now see beheading civilians in Syria, as with Izetbegovic good memory pulled around in smaller groups and maimed civilians Serbs and attacked villages (which I will come back to you later). How many they ditresta "Bosnian mujahiddinerna" was the number, no one knows for sure, but ~ 2000-3000, a figure many believe is close to the truth, and I am inclined to agree.

Since the Serbian forces were stretched very thin, and had not been around the squad that Muslims could put on the ground, so they also had immense difficulties to protect every village, and this was used by the Muslim forces - the local but also foreign jihadist - who went on flash comes against Serb villages, often plundrandes and slaughter Spirit everything in sight.

But despite the fact that the Muslim war was very bloody and ruthless, so it was not very successful purely military, and Bosnia-Serbs made slow but steady progress, advanced, conquered areas, strengthened their positions, and 16 April 1993, following pressure from the U.S. and the Muslim world, to prevent the imminent, from an Islamic perspective devastating defeat in the region, was declared the Muslim enclave of Srebrenica another of UN demilitarized "secured zone". The area should be protected from "... an armed attack or any other hostile act", and guarded by a small protection force from the United Nations called UNPROFOR - United Nations Protection Forces. Bosnian Serbs agreed to this, but the problem was that there were no provisions in the resolution on the disarmament of the heavily armed Muslim division which was based in the city.

Before we continue to wane, so I just want to quickly give a few examples to highlight the destruction of Muslims created, which the international community to this day ignores. Here you have listed some of the attacked Serb villages in the area which was razed to the ground:

Osredak May, 92
Oparke 1 June 92
Zagora 5 Jul. 92
Zalezje July 12th, '92
Pajici and hrana 25 July 92
Brezani 30 July 92
Fakovici October 92
Kravice 7 January 93

During the three and a half years of strife and Muslim vansinnes attacks in areas surrounding Srebrenica lost over 4,000 Serbs, including women and children, their lives. At least 1,000 of those were killed in raids by groups AFTER the Srebernica been declared a "safe" zone, which operated from the area that was supposed to be "demilitarized". This was never mentioned in Western news reports, and it is mentioned also never now when the violins start playing for the alleged "genocide", because if these victims, and the situation actually arose, put into mind to bursting already where the inflated Srebernica-bubble a balloon, and many groups, NATO included, who invested most of his chips for credibility and moral capital, would be left with his pants down.

The Serbs were forced therefore to submit to this UN decision and a truly Kafka-like situation occurred: the Muslim forces could then continued group themselves and plan their attacks in peace and quiet, and then, under cover of night, lightning attacking Serb villages and killing everything in sight, and then retreat back to the safety of the UN demilitarized area. What at least some sincere well-meaning but naive countries in the United Nations was supposed to be a zone where civilians could protect himself, which in itself was not a bad idea, turned instead to a nest from which these bestial groups could perform the abuse they wanted without reprimands.

And Serb protests fell on deaf ears, of course. We even made us very guilty of questionable choices and showed questionable judgment, when we, in our eagerness not to offend the UN released through humanitarian convoys of food and medicine to Srebrenica, in which smuggled weapons and ammunition to the isolated enclave, which made it possible that the situation could quickly run in over two years. They severely strained and stretched Serb forces had said that the need for reinforcements in other places, but were instead forced to waste precious time on this bizarre cat and mouse game.

But finally, it was dimension rye, and July 95 to the hysterical screams of the sudden again conscientious international community, Belgrade (Milosevic's) disapproval, and the NATO-wagging finger, then took the Bosnian Serb army finally Srebrenica. When they did this they were met by 20,000 mainly Muslim women, children and elderly left behind, and the guaranteed and supported the evacuation of everyone who wanted to leave the city. (Here's a video recording of it) Most of the men, with so much Serbian blood on their hands, had gone, fully armed, to try to break through the Serb encirclement, and to eventually be able to reconnect to the Muslim groupings behind Serb lines.

If the Muslim soldiers were now so afraid of the incoming, allegedly bestial, Bosnia Serb troops would slaughter them - how could they leave behind their women and children? The truth is that in fact they knew very well that the Serbs were not any animals, the Serbs, unlike them, had not autonomous slaughtering troops could behave anyway, and that they did not have flown jihadist-skuggrupperingar that could kill and maim without no liability would be required.

If you just take a step back as neutral observers and look at the Serbian behavior and attitude through the whole period. Is it really likely, when one takes into account that they sat and bit his lip and cut his hair in frustration at not being able to retaliate and stop the cheeky roaming gangs, just for the reason that they did not want to damage the sensitive diplomatic relations after provocation of provocation on provocation, month after month after month, suddenly just would get the idea to go berserk and kill "8,000 innocent Bosnians, mostly boys and men," in an area under UN supervision, while the women and children were escorted , under the alleged pretext that they suddenly got the idea that the city would "ethnically cleaned"? Does that sound logical? Does that sound reasonable?



No, what happened was that the Muslims, after the Bosnian Serb commander Ratko Mladic over repeated calls to surrender and lay down their arms, had decided to try to break through our lines. The fighting was in the woods around the way that went against the Muslim stronghold in the aforementioned protected zone around the city of Tuzla in the Northwest. During a few days of intense fighting, and a few weeks of subsequent low-intensity applicants, so stressed about 1,000 Muslims. Parts of the people who were captured were executed on the spot, unfortunately, when the films at some of these ögonbindelbepryddas last seconds of life was filmed and was to be rolled out in the international media and to play a central role in the subsequent propaganda machinery to create the myth of "genocide in Srebernica ".

I say "unfortunately" because it was really incredible killed like that of Bosnia Serb soldiers, filled with hatred and anger and revenge lust after in many cases had their own families murdered. But I can honestly admit that it is not because of any great sympathy for the "victims," ​​even if it is wrong, even in war, and should be prosecuted, but because they did not deserve to die this false martyrdom after all the cruel they had done . The best thing would have been if they been tried and sedans thrown into a dungeon, never to see the light of day.

And every year since then, the Bosnian Muslims continued to add new names on the list of "being murdered". All names of Muslim soldiers killed in fighting around the enclave before July 95 after the start of the war in 1992 is on it, which is at least 2000. In addition, people who died before the war at all started. In addition, people who naturally have died two or three times, then the lists are made from a variety of sources, and a person's name often was written on various lists, and therefore came to omnoteras and counts 2, 3, 4, 5 times. In addition, from various areas in Bosnia, from where people still, to this day, regularly brought to Srebrenica for the re-burial, with accompanying media stunt and crocodile tears, which serves to keep the propaganda and the cult of death and living "constantly updated". While many Bosnian Muslims now settled in Western Europe, particularly in Sweden, which I know has a large Bosnian Muslim diaspora, have been recorded as dead. Though many of the unidentified 'Muslim' bodies were found around the area have proved in fact Serbs, etc., etc., etc. - you get the idea, and you know the really insane dimensions that this propaganda creation has taken on.



Bill Clinton in front of a Srebernica memorial solemnly hedrandes memory of a fallen gang jihadi militias.

It is often called "the greatest genocide on European soil since the" Holocaust, "and it is not by chance. Aside from the included death cult and anti-national, anti-white symbolic value of trying to play them on, then you have even more similarities with the trials and pressures to push through legislation that would make the "denial" that the ordinary historical scientific questioning and by examining - what we are doing now - illegal.

This myth is therefor extremely dangerous, as it is used today, and will be used by future generations of "offended Muslims" as a key driver of future crime and terror against Serbs when fighting flares up again. Just like in the U.S., where constant jew media bombardment directed against blacks regarding how evil white is because of slavery and segregation that deliberately whipping up the racial tensions and give the blacks a historic distorted picture, a grudge and a self-righteousness which contributes to disproportionately interracial violence against whites, which the Jewish liberal press in turn apologizes and hides media reporting. A good modern example of the sick proportions the distorted reporting may take, are the media distortions and the gigantic media array around Travyon Martin's death and the recently completed George Zimmerman trial.

What followed Srebernica?

NATO had carried less tactical air strikes against Serbian targets already since the mid-1994, but with the help of the huge propaganda campaign that kicked off in västelänsk media after this event, so they came on Aug. 30, 1995, to finally staging large-scale bombing campaign against Bosnia -Serbs.

It was prompted and finally triggered by yet another alleged "Serb" massacre at Markale, just days before the bombing began, where a square with civilian Bosniaks were expected on bread outside a bakery were subjected to artillery bombardment that killed 38 people and injured 75. The medial machinery pulled on full bills of the "terrible abuse", which is certainly understandable, it was a horrible campaign - but the problem is that it quickly went to state that the objectives could not possibly have reached from the Serbian positions, and that it in fact were Bosnians themselves yet again, for this to be just one more time in order, planned and orchestrated an attack to gain sympathy for their cause. This was backed up also by numerous witness statements, and was pointed out by many of the UN representatives and other neutral observers. As early as 1992, said General Mackenzie, head of the UN's behalf in Sarajevo on this phenomenon: "If I were to Successful convince them to stop killing Their Own people for the CNN (publicity), we May have had the peace long ago '.

But peace would eventually come when the large-scale bombräderna against the Bosnia Serb positions, performed by over 400 NATO planes, along with two Croatian offensives in the north, forced the greatly weakened the Serbs and the other war-weary parties to the negotiating table, who came to culminate in Daytona agreements signed December 14, 1995, which put an end to the fighting. The agreement, concluded between the three disgruntled parties who hated each other more than ever before, over a region that now was further plagued with over three years of bloody fighting that had devoured more than a hundred thousand lives and forced hundreds of thousands of people to flee, had quite high similarities with the previous Lisbon Agreement, which also received many Bosnian Muslims to imagine the seemingly legitimate question: what was it we had fought for? Why rev Izetbegovic first it endorsed the agreement, and then after three bloody years approve a similar?

Though now, it was not quite as it was, even if the agreement could give the impression that, when it formally guaranteed Bosnia-Serbs the right to their own state ("RS"), with a large portion autonomy, with its own military, own internal border controls, private police, etc. No, as soon as the contract has been approved and the guns are put down, then began to NATO, with a large presence on the ground, tillslagta and confiscate Srpska armament, arresting alleged "war criminals", dedicating Serb mayor and appoint Bosnian, and strategic attack, dellegitimera and weaken the Bosnia Serb civil society, in the same way as the earlier of the military plane bombed them into submission. By demonizing the country's leadership (Milosevic as a genocidal maniac) by the great international scale Hausa up alleged atrocities and abuse (Srebernica, other "massacres"), and by adding war debt of the Serbs as the sole driving force (ethnic cleansing, expansive , chauvinistic ultra-nationalists), refers to a broad front demoralize and depress people into submission and denationalization. Again, there are a lot of similarities with what the Germans were subjected to after World War II, and how the war was made for posterity.

And this trend continues to this day, where they run over and greatly weakened the Serbs, with the stationed NATO troops on the ground good memory, continues to lose ground and political control over areas in both Bosnia and Serbia and will soon complete the Serbs ethnically cleansed Kosovo , which was backed by NATO during the second round of bombing raids and western division against us Serbs in 1999, which led to their de facto and later actual illegal secession and declaration of independence in 2007. The war also caused a huge "brain drain" when hundreds of thousands of Serbs fled abroad and stayed there, and the demographic situation of Serbs in the region and large, absolutely catastrophic to top it all, with record low birth rate and a rapidly aging population. My opinion, and my hope is that those who live in the Diaspora should and will also return to Serbia when we regain our independence and our future.

Yes, we agreed that we would instead refer to more detailed reading of the conflict instead (links at the end of the article), which deserve a proper explanation, instead of trying hafsa through it.

But many then ask: why did actually U.S. and NATO so unambiguously bosniakernas (and later the Albanians in Kosovo) page? Why they closed this unholy alliance with Iran and Islamic extremists? What was the motive? The purpose? The geopolitical rationale? It appears at first sight very strange and contradictory, since Serbia is a white Christian country, which lycker much closer to the West and the United States purely culturally and even genetically.


That brings us back to the initial point about nationalism, and we can see how it can be used and channeled through the Zionist West, who publicly condemn it, and do not hesitate to divide a state if they see as an obstacle to expanding their power and his control of a region. The situation in Syria today is similar, where we see the Western countries to back up the extreme Islamists and misogynistic rapists who are currently trying to overthrow the moderate, inclusive, state secular, multi-ethnic, multi-religious Syrian government led by the reformist and western educated Bashar Assad. This absolute hypocrisy should really be highlighted again and again to all those naive liberals in the West who still återrapar nonsense about supporting "democracy," "equality," "tolerance," "women's rights" and whose idols are Hillary Clinton and Barack Obama.

These jihadistgrupperingar and "Muslim extremists", we have now become accustomed to the usual gruppreringar since 9/11, but it's probably the first iom situation in Syria that we actually actively supporting them with huge amounts of weapons and supplies, and allows jihadi militias supporting European or North American passports to recruit and go down. Yes, that's at least what people think. In fact, as played out the exact same thing in Bosnia conflict, and between 1992-1995 as recruiting jihadists active from young Muslim immigrants in places like the UK, Germany and France. And the intelligence and security services in the European countries saw even then, as now in Syria, through the fingers.

The poor Serb soldiers and civilians who were executed by these primitive savages were certainly not a pleasant or dignified end. There were impaled people on stilts, it was cut off heads as they Sendan played football with, they ripped fetuses out of pregnant women's stomachs, the most bestial things - "you name it, They did it" - and part of the local Bosnian Muslims did not they can be worse. Now it is true that the standard of these kinds of claims about the horrors that the enemy has committed, as I have just also touched on, but the difference is that in these cases there is documented evidence, so as to avoid any ambiguity, as with video recordings by her present "rebel leader" in Syria that cannibalize the fallen Syrian soldier's heart. If the reader is such a healthy critical mind that he or she relates skeptical about everything that has not yet been led in evidence, and thereto is not magkänslig, so it's easy to look up and verify. I get sick of myself even thinking about it, and thinking spare readers the vilest images. These I give to you though.





I can guarantee you that not a single Serb soldier ever participated in something like this. However, there were Serbs who improperly executed Muslim soldiers they captured, but these were usually the ones who they knew had murdered civilians, often their own family members, but these primed just blindfolded and given a last cigarette before it was time for a shot in the head set point. It should also be noted that most of those Serbs who acted as executioners were arrested and charged by their own devices, and the commander of the. Some were even condemned and executed.

I pull unsought parallels to World War II, where the Germans unerringly has been portrayed as ruthless and evil, both ideologically but also in how they behaved in the field, even though it was in fact the ones maintained by far the highest moral discipline of the troops, and strictly sanctioned rape, torture and all similar transgressions, sometimes also with the direct execution of the soldiers who committed really serious abuse. And that kind of insane things you describe above was not even in their concepts. It was different, however when the Red Army towards the end of the war, pouring in from the East, where infringements were really so serious, and went on such a huge scale that it is almost impossible to imagine, with hundreds of thousands of women and children repeatedly brutally raped, often with blunt objects, mutilated, burnt alive to death, etc., and where it was not about army leadership failed to keep track of their men, without propaganda organs with pamphlets and flyers, through such as the fabled Jewish propaganda strategist Ilya Ehrenburg, in fact work actively incited and fueled his soldiers to kill, rape and maim as many Germans as possible.

The main objective in the region has always been Russia, but the Serbian people has historically been an extension of the hated Russian nation, because of the similar cultural religious and even ethnic bonds between the two peoples. And despite the fact that Russia was in inner turmoil at the time, having collapsed effectively been robbed and picked dry of mainly Jewish oligarchs, so there was a real bubbling anger and instability, and no one could certainly say where it would have the bear about ten years. A strong Serbian state with great power in the region had then really could be a problem for the Zionist Americans and globalists dominance in the region, an image reinforced and confirmed In retrospect, now that we can see a vital and again hitting Russia make a decisive stand against Western powers in Syria.

Besides complete and absolute surrender to the Western ultimatum and their Muslim murderers, so there was not much to do. The Serbs tried with many painful compromises, but it was never enough. NATO needed to get full control of what was once the independent state of Yugoslavia, and the only way they could do it was to cut it into small republics and banana-satellite states as Macedonia, which is then split would be omitted and dependent NATO and the EU. They can then come in and give us credit with high interest rates, and in return take all the national resources of the country, while we turn into perpetual debt slaves burdened by interest payments on the loans that can never be repaid.

It is in this way they take control of entire nations: first by a military occupation, directly or via proxy, and then by introducing debt bondage. And when they crushed all your infrastructure, pink down alternative scrapped your military, and secreted the country socially, economically and politically, so they can then offer his credit, his conditional "support" and its "reconstruction" privatiserande contractors. You then slowly integrated into their realm, which now extends to most countries except for a few minor exceptions, such as Iran, Syria, North Korea, Belarus, and at least it seems so far, Russia under Putin.

At the national debt and the public debt is a good general indicator of how free a country is. After that large parts of the Russian natural resources and assets had been "sold out", ie, theft billion assets reats out maybe 1/50 of its true value, then found himself the Russian state in great financial distress with an escalating national debt, and a historically tried as hard as people in general is not got better since the Soviet collapse, or had taken part of the booty from the massive looting of their common resources. Putin, this is far from perfect leader, after all, since taking office in 2000 managed to turn the ship and managed to achieve impressive changes. He has returned much of the stolen resources to state ownership, people have gotten better with a ~ 40% real wage increase, welfare has improved, huge investments in infrastructure and pipeline construction has begun, and the national debt has decreased dramatically to far better levels than, for example, a country as Sweden, which is quite unique in the white industrial world in which progress does go, or rather plummets, the opposite direction.

I have previously mentioned the fact that the West regarded the Serbs as the Russians' little brothers, and because they obviously could not attack Russia militarily, so fell on Serbia instead. A bonus, or perhaps even a prerequisite, was that they had the Western puppet Yeltsin in Russia's helm. For what had really happened, how did this whole Balkan episode played out, if Putin or national Russian force instead came to power 10 years earlier, right after the collapse? We will never know. However, we can say with certainty what the drinker human debris to bought jew-oligarchic puppet did, and declare that he sided cubes with the Serbs, but rather secretly voted for sanctions against Belgrade in the period, which is further evidence that shows who really ruled in Moscow during those dark years. A little false bravado we certainly witness in some vague criticism of U.S. and NATO here and there, but it was a very superficial, bland level, mostly to keep the Russian public and the then stronger nationalist elements, who strongly sympathized with the Serbs, under control.

Another aspect that we have already touched on, was that the Jewish community at this point for decades ran up so much bad PR for decades in the Muslim world, because of their policy of genocide in occupied Palestine and their warring and fractions with neighboring countries. So when the Bosnia war broke out, they saw it as an opportunity to be able to make overtures and improving their position, and that they intended to accomplish by throwing them a Serbian sacrificial lamb, and by publicly stand behind the Muslims of the entire Islamic world in their condemnation . We were also systematically compared with the Nazis, it was written column diameters in Oppenheimer international press about Muslim suffering in the so-called death-rape (!) - And concentration camps, and finally to build the symbolic blasting heavy alleged "genocide" in Srebernica, as the central moral battering ram.

Virtually every major jew organization in the West raised funds for Bosnia (which they later re-made in the case of Kosovo). The international jew owned media acted well-oiled, it was organized countless campaigns at universities across the West, there was feverish activity from any direct or indirect lobbying agencies and NGOs (Non Governmental Organizations), etc, etc. Each abhorrent tactics used, nothing was deemed too shameful or low. Even well-established American PR firms like the proverbial Ruder and Finn was hired (as before including sold out lie of Iraqi troops killing Kuwaiti babies in incubators), and there was talk of mass rape camps where Serbs were raping hundreds of thousands of Muslim women, it was fake massacres here and there, there were all kinds of possible and impossible violent pornographic tales that could only have arisen in the sickest of imagination. The more insane and brutal accusations were, the better, seemed to be the motto. And then the media in 99 of 100 cases did not allow the Serb side to give his perspective, it was this image that slowly came to be segmented. The few journalists, analysts and diplomats tried to present a more sober, balanced picture was drowned, mocked, was prepared as Serb propagandists and appeasers of genocide, often with dismissal and ruined careers as a result.

Another reason why the Jewish communities and the media positioned themselves on strong as they did, was that the war against the Serbs, apart from the diplomatic benefits at no cost to themselves, could act as a deterrent to future white Europeans who could have for themselves to stand up for their ethnic and national interests and national sovereignty. It still tied strongly to the large amounts of Muslims who were now living in Europe, as in multiculturalism sign from above forced the European nation states. For if man from western parts witnessed Muslims as a collective unite behind Bosnia and practice jihad crazies, against the White Serbs, in what was an attempt to run over and get your hands on historical Serb area, so would any old common sense and logical thought mannerism able to return to the continent, which in turn can have very serious consequences for the fragile ideological multiethnic construction. If they would actually start to think about "what have they got to do on European soil?" And the fact that they clearly see themselves and act upon non-white ethnic and religious public as it is a critical situation, and not like " Swedes "," Germans "," French ", etc., you'd probably some of the multiculturalists scary tokens fall into place. And by extension, it could also be applied in other immigrant groups, and in the end, or at least that so many Jews look at it, turned against the undisputed diaspora masters themselves, who were those who pushed hardest for the creation of today's multicultural policy.

Serbia was also an important litmus test for the new school white liberal internationalists of the Clinton-Blair-type, who shared the vision of being able to put a stop to the old outdated concept of "national sovereignty". Bosnia was the first attempt, and Kosovo, the dress rehearsal for the new type of foreign policy, the work of Jewish neoconservatives old trotskyistiska luminaries as Paul Wolfowicz whose fruits we then would see harvested in Afghanistan, Iraq, Libya and now in Syria. I wrote that they rejected all the old notions of national sovereignty, though it is not entirely true, since it does not force the Jewish ethno-state of Israel, which may detain "infiltrators" (refugees) in the concentration camps and white phosphorus bomb their neighbors children without any real consequences.

What would have been the outcome if instead Milosevic and the Serbs "won" or been able to maintain the relative position of strength they would have been if it had not been outside interference. How would partition was like?

Milosevic never wanted to see the defeat of Muslim Bosnians or Albanians - he wanted peace and quiet in Bosnia, and he pressed the Bosnian-Serb war through to make concessions and lay low - and that Kosovo would remain a province belonging to Yugoslavia. This man, one of the most demonized in modern times, was not a proponent of some radical solutions at all. He was and is not even a favorite of Serbian nationalists, funny enough, and rightly so, for he had himself a draw against the egalitarian, and the villa have a modern, unified, powerful socialist Yugoslavian multiethnic state after having thrown away their yoke and the excesses of Soviet and communist era.

But Serbs had "won," or had indulged in large under Milosevic so it would have magnificent to something like this:
Slovenia independently. Croatia autonomously with some degree of autonomy for the Serb historical areas. Bosnia is divided into three ethnic cantons, one for each constituent group, Serbian Croatian and Muslim, as proposed by Lisbon. And finally Kosovo as part of Serbia, but the Albanians as ordinary citizens and the rights that Serbs, provided they are accepted and oriented like that and not instead seems to contain Kosovo in a large-Albania. If they did, they would be forced to take their pick and pack across the Albanian border and stay there, which could be maintained by means of fencing along the border. And again, in the case of Bosniaks, they would simply have to accept a free Republika Srpska and be satisfied with his own unit in Bosnia.

As you can see, it would not have been much of a disaster for the Bosniaks, Albanians or anyone else if Serbia had "won", but it would have been a slap in the face and a huge loss of prestige for the Jewish internationalists, the Western Liberals, NWO proponents , NATO, and the Muslim world.

... and if you can put into words "what" - as Lenin said - "(now) should be done"

If Serbia regained its sovereignty, and if the Albanians and Bosniaks were not artificially curled and uppropade, but instead would be left to their own slogans, it would be many problems could be solved very quickly, even on the basis of the present sad condition of the country and people are in.
All that would be required is a genuine Serb leadership, that the traitors would be set aside and that we geopolitically, backed by Russia, for example, securing the position so that this time we will not have the hostile external abuses. If we did this, things would relatively quickly remedied.

I think we may start to round off here, although there's so much more to talk about and cover, and especially Kosovo war that would break out a few years later. We can perhaps be given the opportunity to share your thoughts on any other occasion. We have interesting times ahead of us, not least in Greece with the Golden Dawn on a roll. It would be interesting to hear your thoughts on them and how they might affect development in the region. But finally, what lessons do you think we Swedes should take us away from what took place in the Balkans?

The most important lesson is that a united people, and ethnic homogeneity, shared cultural and religious values, both in your own living space and in your neighborhood, is a great strength and asset. That diversity, multiculturalism and mångetniskhet leads to suspicion, insecurity, hostile inner tension, instability and ultimately: bloody conflict and misery.

It makes me tear my hair when I look at countries like Sweden or Norway is that your nations have been so incredibly fortunate in being surrounded by friendly brotherly nations, in such an isolated part of Europe, where no intruder or conqueror can easily move across the border, where you need not have to live with the same geographically vulnerable situation as us, Greece or Russia, on the border of Europe had to fight for their existence for centuries against the invading hordes. And it makes me both angry, confused and sad is that sometimes it almost seems like it is done with a joy, it's a self-righteous smile you are committing national suicide by willingly pay for imports of problem that will only continue grow larger exponentially.

Obviously I'm here a little too hard on you, when the real blame rests on those who have been pushing those under åtionden has forced this development view, backed by a hostile media, but sometimes it almost seems as if many Swedes have no sick, masochistic, cult emphasized multicultural death wish, which is really difficult to understand for non-Swedish myself.

And in conclusion, I wish Swedes Party and all genuine Swedish nationalists all the luck in the era future nationalist struggle, and urge you to take lessons and inspiration from the golden dawn example and keep your eyes open and keep you updated on developments and what is happening around the Europe and continued forging stronger links between the sister nations.

And I want to thank you for taking the time to give us this interview, and in my turn to wish you and all Serbs of luck in your continued nationalistic endeavor!

Videoklipp:
Kosovo, Stolen (Czech documentary)

The traces from Sarajevo (Norweigian documentary on Al-qaidas activity in Bosnia)

Jihad in Bosnia

Staged Sarajevo Atrocities
http://www.youtube.com/watch?feature...&v=8E81K71d00U

Skewed media reporting on Bosnia
http://www.youtube.com/watch?feature...&v=jkHp_0SxTQQ

Richard Holbrooke, Deception and American Diplomacy

Humanitarian Intervention Challenged with Diana Johnstone

MacKenzie and Bisset on Bosnia 20 years later

Reading:

The Agony of Yugoslavia, "THE DAYS OF COLLAPSE"
http://www.vanguardnewsnetwork.com/l...4banicyugo.htm

(Book tip) Fools' Crusade: Yugoslavia, Nato, and Western Delusions - Diana Johnstone [Paperback]
Fools' Crusade: Yugoslavia, Nato, and Western Delusions: Diana Johnstone: 9781583670842: Amazon.com: Books Fools' Crusade: Yugoslavia, Nato, and Western Delusions: Diana Johnstone: 9781583670842: Amazon.com: Books

William Luther Pierce's "American Dissident Voices"-broadcasts that touches on the conflicts in the Balkans, in chronological order:

1. Hands off Yugoslavia!: http://ia700701.us.archive.org/26/it...Yugoslavia.mp3
2. Why the Jews Want War: http://ia600701.us.archive.org/26/it...ewsWantWar.mp3
3. What Makes Madeleine Run: http://archive.org/download/TheDr.Wi...deleineRun.mp3
4. The New World Order: http://ia600701.us.archive.org/26/it...WorldOrder.mp3
5. Lies, Murder, and Jews: http://ia600701.us.archive.org/26/it...derAndJews.mp3
6. The End of Patriotism: http://ia600701.us.archive.org/26/it...Patriotism.mp3
7. The Bigger War: http://ia700701.us.archive.org/26/it...eBiggerWar.mp3
8. The Value of Talk: http://ia600701.us.archive.org/26/it...alueOfTalk.mp3
9. State-Sponsored Terrorism: http://ia600701.us.archive.org/26/it...dTerrorism.mp3
10. How They Rule: http://ia600701.us.archive.org/26/it...owTheyRule.mp3
11. Smell the Blood: http://ia600701.us.archive.org/26/it...llTheBlood.mp3
12. Our Revolutionary Right: http://ia700701.us.archive.org/26/it...onaryRight.mp3
13. Enemies of Liberty: http://ia600701.us.archive.org/26/it...sOfLiberty.mp3
14. Kennedy, Barak, and Revolution: http://ia700701.us.archive.org/26/it...Revolution.mp3
15. Germany and America: http://ia600701.us.archive.org/26/it...AndAmerica.mp3
16. As Ye Sow ... : http://ia600701.us.archive.org/26/it...AsYeSow....mp3

Last edited by Solskeniskyn; August 14th, 2013 at 11:24 AM.
 
Reply

Share


Thread
Display Modes


All times are GMT -5. The time now is 01:03 PM.
Page generated in 0.79268 seconds.